Annorlunda ...
Pelargoniskott i dricksglas.
Knack-på-dörren hos nya grannen som verkar så rar.
Lån av tändstickor.
"Jag har bott i London i flera år, nu här i Ystad, men jag arbetar i Köpenhamn ...", säger hon vänligt leende.
Tända ljus i söderfönstret.
Biltrafik.
Biltrafik.
Tut-tut!
Vilsenhet.
5 kommentarer:
Så där bor jag...tut-tut, biltrafik, tut-tut, i Västervik, men nu är familjen på väg söderut till Kalmar för att bli permanenta i sommarbostaden. Min man o jag har varit särbo, sambo, särbo, sambo, men nu äntligen skall vi bli permanentsambo på landet med fågelkvitter o kaffe på trappan. Lycka till med det som kommer...det kan ta tid när man jobbar på olika ställen, (som min man o jag har gjort) men en vacker dag när alla pusselbitar funnit sin plats, så blir vilsenhet till
lycklighet och man vet och känner att allt är rätt i livet!
Åsa: ja, så ska det bli här också.
Det tar så mycket energi att åka till Halland varannan fredag och på lördag tänker man .., å, nu ska jag hem i morgon!
I veckan ska jag prata med min chef .-)
Jag skulle sakna PV jättemycket så här ikväll om jag vore Du... Så tomt och ingen nära när man somnar.
Måste bli en konstig kontrast från huset på kullen till trafikljudet i Ystad.
Men tiden går säkert snabbt så är Du tillbaka på Pensionatet :-)))
Längtar efter pelargoner! De sista fem raderna är ren poesi ♥
Turtlegirl: ja, jag saknar hela alltet! Tystnaden .., fåglarna. sigge och pElle. Och pv, förstås ,-)
Jenny: jag har tagit med mig skott som ska planteras ikväll eller idag, men först blir det fönsterputsning ...-
Skicka en kommentar