"Hej igen!
Nu har jag kommit hem till mig, till Ystad.
Ja, nu är jag på plats .. här har jag i alla fall tillbringat sju år av mitt liv.
Ni må tro att det blev en spännande resa!
Först skulle min matte, jag kallar henne så, hjälpa pv att bära ut mig från pensionatet, men se det gick inte .., E, som en gång var så armstark, hon har tappat all kraft i armarna och i benet också och det slutade med att pv bar mig alldeles själv, på huvudet, så där som i Afrika och tänk er själva, det var minsann inte det lättaste, för det var ett hårt snötäcke som mellan varven brast.
"Gud, så stark och uthållig du är!" sa matte till honom.
Då såg han rätt mallig ut.
Och så hamnade jag i nånting som kallas för hyrsläp och det har jag varit med om förut, ni vet, när det var dags för flytt till landet Halland, så jag var inte det minsta skraj.
Intill mig stod några blomkrukor och ett par kuddar och det kändes bra.
Så himla kul är det inte att stå där i mörkret under nånting som kallas för kåpa.
Vid Ikea, - det var i Malmö -, blev det paus.
Efter en stund kom pv och E ut med två kassar och E såg så glad ut, ja, hon hade köpt en bricka med motiv av fåglar, det var nog därför hon var så lycklig.
Sen åkte vi raka spåret till Ystad.
På väg dit pratade pv och E om allt möjligt.
Dom liksom utvärderade dom här fyra månaderna och det lät som om det hade varit fina månader. Och matte började planera för att måla om i vardagsrummet (ja, inte hon förstås ...) och så sa hon ..."då kan du ju ha guldbrokadsoffan och dom två fåtöljerna på den inglasade altanen, så där som en liten soffgrupp för sig själv, där ryms dom ju!" och det tyckte pv var en bra idé.
När vi var framme i Ystad, ååå, då kände jag mig äntligen som hemma igen!
Det blev pv som bar in mig och matte kom med vita kuddarna och nu är vi ensamma här, matte och jag.
Hon har själv fixat så att datorn fungerar och pv har hjälpt henne med telefonen (ibland är min matte rätt så finurlig, ja, det märks att hon har varit gift med en polis i en massa år, ty när det var dags för flytt till Halland, då tog matte med sig sladden från telefonen till comhem-modemet, utifall att någon tjuv skulle bryta sig in i hennes lägenhet och ringa dyra samtal för femton tusen kronor .., problemet var att nu hade matte glömt var hon gömt den där sladden och bäst det är, är den i Halland .., så det blev brått att köpa en ny telefon och en lååååång förlängningssladd, för annars kan ingen ringa henne och inte hon ringa till någon) och tillsammans med Sonja, som också har varit i Ystad idag, har dom ätit pizza.
Nu ska matte städa undan och dammsuga och kanske putsa fönster och försöka få lite ordning här.
Själv står jag mot väggen och har det lugnt och skönt.
Det bästa är ändå att nu är det ingen sigge nilsson som vässar sina klor mot min eleganta klädsel!
Oj, nu kommer matte och lägger sig, bäst att sluta!
Hej svejs, från soffan Ektorp!"
13 kommentarer:
Välkommen tillbaka till Ystad igen!!
Och tänk så fort dessa fyra månader har gått.
Fast jag undrar lite varför du tog med dig SOFFAN när du åkte iväg på fyra månaders bortavistelse i annat hem.
Och så snäll och medgörlig den där mannen verkar i inredningsfrågor. Min vän nästan kastar sig på golvet i protest varje gång jag föreslår minsta lilla förändring som t ex att byta ut de SKITFULA blomstermålade keramikfönsterlamporna som hänger där och skymmer all sikt ut mot trädgården - mot ett par enkla, fräscha lampor att ställa på fönsterbrädet.
Det är inte så att man känner att det skulle funka att leva ihop precis...
Eva: tack snälla! Och jo, fyra månader går fort ...
Love, literature ..: jo, det ska jag säga dig. Fyra månader hos sin pojkvän och en soffa som man inte kan ligga ordentligt i när man har fått nytt knä och var skröplig, det var ett villkor.
Och dit gick det bra .., med soffan, värre hem, men pv är råstark, så det löste sig.
Det här keramiklampor och annat .., jo, jag tycker att vi kompromissar ändå. Den broderade tavlan som är rätt stor, den hänger nu vid köksbordet. Så är det.
Jag är allergisk mot mönster och ännu mera mönster .,. jag vill ha lugnt och rofyllt och jag vet inte om jag skulle klara att bo i ett hem där jag absolut inte känner att det är det minsta utav mig själv.
pv säger att han bryr sig inte så mycket .., coh så får man försöka kompromissa helt enkelt.
Keramiklampor skulle jag nog överleva, men inte guldbrokadsoffan i vardagsrummet och inte fåtöljerna heller. Vardagsrummet är liiiitet och soffan och fåtöljerna (som är tunga som bly!!) tar upp jättestor plats och kanske är jag van vid min lägenhet med högt i tak och ganska rymligt vardagsrum ändå.
Ja, ja.
Det löser sig.
En lydig man är en lycklig man sägs det.... ellem
Det är viktigt att man kan ligga i en soffa annars är det ingen bra soffa!
M har en Ektorp så då är det löst med en skön liggsoffa :-))
tror människan har blivit galen katter och en soffa som skriver i bloggen...
Jo, men lite härlig galenskap är väl underbart.
PV
Skrattar åt Anonyms kommentar! ;) "människan har blivit galen katter och en soffa som skriver i bloggen..."
Lycka till Elisabet med allt! ;)
Till anonym: ja, men det visste du väl ändå sedan förut!
Men du är såååå välkommen att läsa här ., det gläder mig att du inte kan hålla dig härifrån ,-)
Åh en sån där fågelbricka från IKEA - det bara MÅSTE jag ha! Man blir jätteglad av den.
ellem: precis .-)
Mian: nu glömde jag att ta en bild av den igår .. men du skulle älska den! Jag längtar att i sommar få bära ut två koppar kaffe och två gifflar på den lilla brickan .-)
Elisabet: jag har sett brickan på IKEAS:s hemsida. Jättefin. Vi har 7 mil till närmaste IKEA, låt se när det blir en tur nästa gång.
Skicka en kommentar