I bokhyllan ...

I utkanten av hyllan sitter herr och fru Prickigt Djur.
Herr Prickigt Djur har ledsnat på utsikten och lagt sig till ro.


Det är när jag återvänder från landet Halland, som jag upptäcker vad som har hänt.

Min bokhylla fullkomligt bågnar under tyngden från sin last!

Det blir till att plocka ner och sortera och ringa till pv och be honom att ta med sig plugg, då, när han kommer till helgen.

Så länge ligger böckerna på mitt golv.

En bra stund blir jag sittande i soffan Ektorp och bläddrar förundrat i favoriterna.



Ååå, där är ju den här .., den som jag har läst fram,- och baklänges säkert hundra gånger och som på ett så levande sätt beskriver olika krukmakares liv runt om i Europa!

Det är i februari 1986som jag lånar boken på biblioteket i Malå.
I ännu några månader ska ättapjötten vila i min mage.

Och jag har varit och handlat och även tittat in på biblioteket och nu kommer jag hem och slår mig ner vid köksbordet - och jag tar mig inte tid att ta av mig den röda anoraken och matkassen blir stående på golvet -, nej, där blir jag sittande i någon timmes tid och försiktigt, försiktigt, ungefär som när man har hittat en skatt och förväntansfullt tar sig en titt ..., vänder jag blad i Krukmakarboken och alldeles lycklig blir jag.



Och här är nästa, av samma författare!
Underbara bilder!
Krumelurig text.


Illustratör: Sten Kärvinge.

Den sista boken som jag läser i, heter Hysons Pausfåglar.

Boken är utgiven av DN-förlaget och utkom 1990.

Jag ä l s k a r den!

Den börjar med månaden januari och så får man ta del av ett antal olika fåglar under den månaden .., det är Talgoxe och Entita .., det är Gärdsmyg och Gråsparv och ytterligare fem till.

Så här skriver herr Henryson t.ex. om Talgoxen.

"Någon gång i vår, mitt i lövsprickningen, kommer sången att ta fart på allvar och fjolårets talgoxepar återförenas inför det som stundar.
Att det ofta blir samma individer som möts igen beror inte på att det lovat varandra evig trohet. Det som återförenar dem är den älskade holken, där de båda lyckades så bra med häckningen förra året. Där sitter alltså de båda och kastar förälskade blickar på holken - då de plötsligt får ögonen på varandra. Att de råkar bli samma partner som i fjol har de antagligen ingen aning om."

Det är inte bara texten som är så humoristiskt skriven, där är helt underbara bilder av Sten Kärvinge.



På bokpärmens insida har jag skrivit som en liten dagbok.

Så här avslutar jag det hela, den 10:e april 1996:

"I holken närmast huset har herr och fru Pilfink idkat ett hett kärleksliv mest hela morgonen, men har nu fått fått konkurrens av ilskna små talgoxar.

Medan diskhon fylldes av varmt vatten, såg jag dem para sig ett tiotal gånger.

Ute på ängen har två gäss skymtats i en veckas tid."