Måndagmorgon ...

Under tolv år var det arbete i lilla kvartersbutiken, rakt över gatan.
Allt gjorde man; skötte fruktdisken, skivade pålägg, stod i kassan och textade skyltar.
Idag känner jag mig som en praoelev.


Lägger mig lite efter nio på söndagkväll .., vaknar vid midnatt och tror att det är morgon.

Suckar av lättnad.

Vrider och vänder mig.

Klockan tre hör jag dompsteg från ovanpågrannen .., och en kran som rinner.

Jaha, han tänker dricka kaffe..

Somnar om.

Vaknar fyra ., och fem.

Bildörrar öppnas och stängs utanför mitt fönster.

Tänker på det som ska göras på morgonen .., försöker memorera i vilken ordning jag brukar ta det hela .., och det är måndag och lottinventering, det får jag inte glömma!

Plu-nummer surrar i huvudet .., få se nu ., gurka, tomater .,. småfrallor .., wienerbröd.

Vid kvart i sex ringer telefonen!

Det är pensionatsvärden som vill höra hur det är.

"Men varför ringer du så tidigt .., tänk om jag hade sovit ..?" säger jag.

"Ja, men jag förstod att du var vaken ... ", svarar han som känner sitt får på gången.

Och han berättar om pElle och sigge nilsson, som båda två - nu på morgonen - hade hoppat upp i sängen och velat ligga på just pv:s sida av sängen och han berättar också att sigge - som vanligt - ville komma under täcket, så där som han gör hos matte på morgonen, men se där fick han inte ligga länge .., "nej, han började ju klösas ...".

"Men det är ju för att han tycker att det är så härligt där i mörkret ....", säger jag.

Och nu är klockan 06.11 och jag ser att jag, precis som min mamma när hon skrev brev från Sydamerika, är väldigt noga med tidsangivelsen och det får mig att le.

Från radion hörs Stevie Wonder sjunga och från min utsiktspunkt här vid slagbordet, ser jag röken bolma från någon av färjorna nere vid hamnen.

Vinden är västlig.