Och ...

"Bettan här, du kan få min!" säger arbetskamraten Helene.
Det är när jag står bakom henne i kassan och är på väg hem.


... så är den allra första dagen överstökad.

Det visar sig förstås att det går bra.

Och när jag på morgonen sitter inne på kontoret och inventerar alla lotterna, så öppnas dörren allt eftersom arbetskamraterna kommer .., och glada ansikten tittar in och där sitter man och smajlar och tänker på hur underbara arbetskamrater man har.

Om man har varit borta i flera månader och återvänder, då betyder ord som "men välkommen tillbaka!"så oändligt mycket.

Och Emelie har skött allt med den äran - förstås - och det är ordning och reda och jag tänker att det här kunde hon lika gärna fortsätta med.

Att efter frukosten öppna butiksdörrarna klockan 9.00 och göra hovbugning till leende kunder och få minst fem kramar och många snällord, gör att allt känns ännu bättre.

Där är den gamle mannen som, precis som alltid, köper en Trisslott per dag ., och där är Eva som har varit stamkund i lilla kvartersbutiken och som kommer så glatt leende och där är - inte minst - fru Grå med make och å, så glad man blir!

Två timmar i kassan blir det och jag har glömt massor med plu-nummer och kommer knappt ihåg hur man läser meddelanden (som skrivs in i datorn och tjoppar upp i en särskild meny på datorskärmen som ju är vår "kassa") och utan att jag vet om det, har vi fått ett medicinskåp och kunderna köper Iprén och Nezeril och Alvedon och det är hur ovant som helst!

Och så är min halvtidsdag över.

Och jag cyklar hemåt och gör ett besök på Möllers Bageri och jag slänger en matta i tvättstugans maskin .., pratar med pv .. och tar av mig den röda Icatröjan.

Här utanför är himlen blå med några få molntussar som seglar österut .., ja, västanvinden håller i sig.

Gatorna är helt bara.