Det finns människor ...

Vilka härliga frimärken!
När jag en gång telefonbeställde frimärken till affären, bad jag att få några som var vackra.
Arbetskamraterna som stod intill, gapskrattade.
"Vackra frimärken ..., skulle det ha någon betydelse ..??"
"Ja, det är väl klart att dom ska vara fina", sa jag.
Dom här, dom hade jag garanterat beställt!


... som man kommer mer nära än andra.

Människor som - och man begriper egentligen inte varför -, genast skuttar rakt in i ens hjärta och sedan förblir där .., sittandes i hjärtats finsoffa, vickandes på tårna.

En sån människa är Berit Sandström i Malå.

Vi kom att - under ett par år - arbeta tillsammans på Nilahallen i Malå och jag tyckte att hon var en alldeles underbar arbetskamrat!

Alltid glad och sprallig (åtminstone utåt) .., snabb och effektiv .., aldrig rädd att ta i.

Oerhört serviceminded.

Berit hade lätt kunnat vara min dotter och jag minns hur orättvist jag tyckte att det var att hon skulle ha så mycket lägre lön än vi andra, för hon gjorde precis samma jobb och på ett utsökt sätt.

Men framför allt, jag tror att det var det, hade vi samma humor.

Sånt betyder mycket.

När hon några år senare sökte arbete som au pair i USA, skrev jag hennes arbetsbetyg, för det visste jag ju, att skulle chefen skriva, då skulle det bara stå så där ..."har skött sitt arbete på ett ...", ja, totalt själlöst.

Så jag berättade hur härlig Berit var att jobba med .., att hon gjorde oss så glada .., att hon kom till affären på sin lediga dag och gräddade våfflor och att hon, utan att någon bad henne om det, hjälpte kunderna att bära ut tunga varukassar, ja, sånt.

Efteråt fick jag av au-pairförmedlingen veta, att med ett sånt betyg kunde Berit söka tjänst hos den amerikanske presidenten .., ja, ni förstår ju .., jag brukar ju inte direkt spara på överorden och nu hade jag väl tagit i så det räckte och blev över.

Det är förstås det där med sans och måtta; att lagom är bäst.



Och så flyttade vi till Skåne och under det första året, kom Berit på besök.

Sååå roligt var det.
(Berit beställde tid hos frisörskan, gick dit, blev helnöjd ., och gick sedan bums och köpte en bukett till ovan nämnda frisörska, som från-hjärtat-tack! Sån är hon.)

Och sen .,. har det varit sparsamt med kontakten.

Tills idag.

Då upptäcker jag i postlådan (där mitt namn nu också står) ett stort, platt paket.

Från Berit.

Paketet visar sig nnehålla en bok med titeln "Den siste bonden på Tämmesboda" och är som gjord för mig.



Men i paketet finns också Berit-tagna bilder av en väldigt ung ättapjött, han som nu är konstapel i Malmö.

På hans t-shirt står det ..."Makalösa Malå."



Och där är också en bild på vår då tonårige cocker, Linte (-Pinte)!

Alldeles nyss uppstigen från havet är han.

Åååå, lille gubben!

Och där är också .., tre fullskrivna A4 där bokstäver bildar de allra mjukaste snällord!

Ord som försiktigt lägger sig där inne i hjärterummet och värmer som en liten kamin.

Tänk, att så .., just så kan det vara en alldeles vanlig dag i början av september, när man har hämtat posten.