just där sätter man sig ...
det surrar som från en bikupa bland myntan
... är allt som det ska vara.
Då orkar man med precis hur mycket som helst.
Känns det som.
Och när allt är gjort, funderar man över var sekatören är, så där så man kan klippa små pinnar av den där nedsågade syrénen .., pinnar som är perfekta att ha när det ska eldas i vinter.
Man tänker att då blir pv glad.
Och efteråt, när man har gjort allt det där man tänkte sig; när man har tömt tre av lerkrukorna och flyttat lavendelplantorna till solskenrabatten .., då tar man kaffekoppen och sätter sig på stentrappan och från myntan hörs blomflugesurr och där är ingen katt i närheten - dom sover båda två på soffan Ektorp -, men hela livet är nära .., och man känner sig i balans.
Det är dagar när solen flödar, som det blir så här.
När det inte är för varmt, utan alldeles lagom.
Och när händerna är lortiga efter allt grävande i jorden.
När man är jordad.
Själsligen.
Såna dagar borde man spara.
När lågtrycken seglar in från väst, blir det nåt helt annat.
4 kommentarer:
Å, jag tror jag slår mig ner där på trappen en stund.
4 sopsäckar senare är jag alldeles, alldeles slut på. Känner mig manglad.
du beskriver det så bra, sådana dagar hade jag i lördags och söndag - fick massor fixat... nu måste jag ägna mig åt mitt arbete, inte fel men inte riktigt samma känsla som i helgen...
Sitta på en trappa och dricka kaffe i solen slår alla bekväma möbler, enligt mig! Det är något speciellt med det....
Ulrika, pralinen och Amber: är det inte ofta så att det är just det där enkla som är så härligt?
Skicka en kommentar