Att komma till Malmö och till Skåne, det känns som att komma hem.
Jo, så är det ju, att man kan faktiskt ha flera hem.
Bilden togs när jag var på väg till Centralen och jag bara böjde mig ner och riktade herr Canon rakt fram - trodde jag -.
Nåja, en hel drös fönster finns i alla fall på det vackra huset.
10 kommentarer:
Längst till vänster skymtar hotell Kramer, eller? Där har jag sovit många nätter (på tjänsteresor förr i tiden).
Nää, det är fel hus det ser jag nu...:-)
Mian: det finns en anledning till att jag skrev "det vackra huset" .., haha. Jag kom inte alls ihåg om det är Kramer eller vad det är?
Det vackra gula huset är inte Kramer, inte heller det som skymtar till vänster...:-)
Landshövdingens residens, eller kort och gott, residenset.
Härligt att en norrlänning gillar Skåne så mycket! :)
Peter: t a c k!
Ulrika: från sekund 1 kände jag mig hemma i Ystad och nu, när jag flyttat lite längre norrut, nu känner jag likadant när jag kommer till Malmö eller Helsingborg.
Jag tycker att skåningar är så himla, himla trevliga!
Skåningarna är säkert trevliga; om de bara kunde lära sig prata ordentligt... :-)
Rexxie: men kan du förstå, att efter alla åren här, blir jag rent av lycklig när jag hör skånskan! Jag tycker att det är SINNLIGT.
Men när vi satt i bilen för två år sedan och lyssnade till Radio Västerbotten, då kände jag samma glädje, men då i detta att bottna i sin egen dialekt.
Verkligen roligt att höra att du gillar skåningarna. Många gånger får man ju höra av icke-skåningar att man är halvdansk och att man inte pratar riktig svenska...suck. Jag tycker också att skånskan är fin, och
vad som är lite speciellt är ju att det finns så många olika varianter av dialekten.
Apropå din kärlek till Ystad - min småländska mor studerade en gång i tiden till sjuksköterska i Ystad. Sen dess har Ystad alltid haft en speciell plats i hennes hjärta...
Skicka en kommentar