.... som tillägnas hemifrån-ingela, som förlorade sin pappa häromdagen.
Ingelas pappa var - det ska ni veta - verkligen en personlighet .., en man som ofta hade ett leende på lut och massor med rävar bakom öronen.
Och han var stilig och hade stor integritet.
Jag brukar ibland likna ett samhälle vid ett pussel.
I början när jag kom till Ystad, kände jag mig som hörnbiten längst ner .., eller en extrabit som ingen skulle sakna om den försvann.
Med Ingelas pappa (och även hans föräldrar, framför allt hans mamma som var nånting allting extra - en sådan härlig personlighet!) var det nog så att den pusselbiten (och dom pusselbitarna) befann sig i mitten.
För mig var dom malåbor som på nåt sätt alltid har funnits.
En sån pusselbit som försvinner, märks av alldeles tydligt.
// Och det var Ingela som för något år sedan eller två sände mig fönsterbilden här ovan.
6 kommentarer:
Och nu gråter jag igen... Det fönstret finns i pappas koja på skogsskiftet, dit han var på väg. Inne i kojan finns ett litet bord, en kort väggfast brits där man kan ta igen sej om man inte sträcker ut benen och en kamin. Där värmde han sej, kokade kaffe och ibland gräddades det våfflor i ett gammalt våffeljärn för öppen eld.
Och han skulle ha grälat på mej om han visste att jag visade det gamla flagnade fönstret, för han var ju så noga med allt egentligen. Bara där i skogen fick det vara lite skruttigt.
Ingela: och jag tycker så mycket om kryddorna som står där i fönstret ... och om det nu är medicin eller vitaminer i dom vit burkarna ..:?
Ett fönster med k ä n s l a.
Det är nog kryddor. Salt är det i alla fall i en och garanterat peppar i en. Men det kan också vara nubb eller något liknande i några. Pappa hade massor av burkar med "bra-ha-saker" hemma, skruvar, brickor av olika slag, muttrar, fjädrar, ja allt smått som tagits tillvara och som man har användning för. Det var bara att hämta när man behövde, vilken dimension det än var frågan om. Ett mindre lager fanns nog också i kojan.
Ingela: var inte din pappa brandman också?
Men vad arbetade han med annars?
Det är konstigt (eller inte?) att man vet så lite om människor i byn som bodde där borta på andra sidan, typ Snickargatan och det hållet.
På Udden, där hade man bra koll, men sen tog det liksom slut.
När jag var liten jobbade han som mekaniker åt Posten och ibland körde han buss. Men han var också deltidsbrandman som du mycket riktigt minns. Så småningom utbildade han sej på Brandskolan i Solna i omgångar och det blev Räddningstjänsten på heltid.
Skicka en kommentar