... blir det promenix med harry.
Utanför Det Väldigt Nybyggda Huset inte långt härifrån, möter jag ett äldre par; grannar som bor längre ner mot havet till.
Dom har varit på promenad och eftersom nybygget nu är avklarat och där är tomt på arbetare, ja, där är helt öde .., har dom tagit sig en liten titt ( i smyyyyyg) och det är vad jag också gör.
Jag tittar in genom fönstret som är jättelikt!
Allt där inne är klinker, trä eller glas och trappan (utan räcke) till övervåningen, fordrar livslångt medlemsskap i de helnyktras förbund, annars finns där en uppenbar risk att man dråsar rakt ner i marmorgolvet.
Det blir ett vackert hus eller hem, men mera hus än hem kanske, ty det tycks ungefär lika ombonat som i en obduktionssal.
Nåja, det blir nog bra.
Här är lilla huset alldeles intill och stigen ner mot havet.
Frost på marken och i gräset.
Fläckar som är glashala .., jag tänker att jag absolut inte får ramla och bryta någon handled, nu, när vi redan är kort om folk på jobbet.
Så här ser det ut.
Och så här.
När jag står här, hör jag ljudet från grävmaskinen nere på ängen, den som gräver upp buskagen av vresrosorna.
Och så sista svängen hem ..,. harry leker med en pinne .., hittar frusna hästlortar och struntar blankt i mattes protester ..., allt medan hon gör sig redo för en liten film, så där för att visa hur finurlig den där svansviftande krabaten är.
I Australien såg jag en gång en vallhund - modell Jack Russel - som nästan flög sidledes genom ett stängsel .., och harry, han har också förstått hur det går till.
9 kommentarer:
Ååå! Så duktig vovve!!
Och tack för att vi får vara med på promenaden - jättefina bilder!
Och så skriver du så fina berättelser till, om både smått och stort.
Det känns verkligen som ett privilegium att få lov att läsa det du skriver!
Och jag är verkligen glad för att jag på något sätt hittade till dig!
Tror det var i 2005!
Bilden av fönstret i det nybyggda huset påminner mig om René Magrittes målerier.
Många hälsningar till tvåbenta och fyrbenta i det gula huset på kullen i landet Halland,
från Monica vid havet i Lysekil
Hej igen!
Det hakade nog upp sig ordentligt!!
Jag erkänner att jag skickade två gånger, när det såg ut som om det inte kom fram.
Men nu ser det ut som om jag har fått det omvända problemet i förhållande till vad andra som kommenterar här berättar!
Hälsningar från Monica som inte vet hur man tar bort kommentarer.
Här är en annan Monica som bara kan tillägga att jag i allt håller med min namne.
Jättesmart hund - verkligen och dina berättelser är alltid en njutning att få ta del av. Man blir glad-glad över din alltid positiva inställning till det mesta och också din skarpsynta blick. "Hem som obduktionssal", haha!!
MEN vad DUKTIG Harry är som lirkar sig igenom stängslet!!! Så hade inte vår Roxy gjort! Hon hade valt att hoppa upp på stegtrappan där bredvid.
Monica och Monet: tack snälla ni!!
Tankevågor och Monet: ja, visst är han finurlig ,-)
Han är faktiskt smart, det tycker jag.
Monica i Lysekil: det gör inget att det blev flera .. jag bara tog bort dem ,-)
Skicka en kommentar