Och när jag tog harry och gick där på alldeles perfekt underlag och hörde bofinken flöjta och såg solstrålarna slingra sig mellan tallarna och man kände doften av barrskog .., å, men det var så himla härligt!
Och harry sprang och skuttade och hoppade över nedfallna och mossiga träd och en koltrast underhöll alldeles gratis och man var ledig och kände sig som den rikaste människan i världen.
Ungefär så.
Och sen gick jag vilse.
2 kommentarer:
Haha! ;-)
Men jo, det är sann rikedom - att gå omkring i en skog. Och att vi har den oerhörda lyxen i Sverige att vi faktiskt får knata in i vilken skog som helst.
Ulrika: fast det var inte i skogen jag gick vilse, utan jag lämnade spåret för tidigt och hamnade helt fel ..-)
Skicka en kommentar