tisdag 27 november 2012
Vid elvatiden ...
... sitter jag i loppisfåtöljen och tittar på Sommarpratarna.
Intressant, som nästan alltid.
Allra mest intressant är konstnären Lars Lerin.
Och så tycker jag så alldeles oerhört mycket om rösten hos Astrid Assefa.
pElle, han bryr sig inte så mycket om krånglet med kärleken och hur det är att flytta ihop.
Han funderar mest över hur han ska få det skönt i sin lilla grop i soffan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Har försökt att följa Lars Lerins resa genom livet. Vi var klasskamrater och det är så mycket han har gått igenom. Sen är han utan tvekan en av de största vi har om inom bildkonsten.
Har inte sett det här programmet dock.
Ska se om det finns på SVT play
Fina pElle!
Mycket bra igår.
Boken Björn har skrivit om adeln i Sverige är så bra.
Den hudlöst känslige Lars Lerin är ju en sårbar person som jag gillar.
Sven Wollter är ju härlig och jag älskar ju hans solidaritet.
50 talstjejen och Astrid A var fina ihop med de andra. Bra att astrid sa att hennes mamma borde talat om....
Lars Lerin! *ler fånigt stort*
Ulf: oj, är du från Värmland?
Kattis: ,-)
Eva: fast jag är aningen trött på herr Wollter, hur solidarisk han är ...
Ska skaffa boken!
Jessica: ja, visst är han!
Även denna bettan upptäcker till sin förvåning att jag är lite mätt på herr Wollter. Tänk, jag var så förälskad i Sven Raskens Wollter;)
bettankax: det var jag med .. men jag tycker att han har blivit aningen "gubbig", fast jag har svårt att förklara varför, det har inte med utseendet att göra i alla fall.
(Faktiskt tycker jag att han och exet är oerhört lik varandra).
Jag reserverade genast af Kleens bok och har redan fått den.
Lerin och Astrid var mest intressanta tyckte jag. Elsa var så speedad och Wollter var gubbig, jag håller med.
Ruta Ett: jag önskar att Astrid hade fått tala längre .., det blir lite upphackat ..
Skicka en kommentar