Det som är viktigt för själen får komma tillbaka till bordet.
Muggen med pennorna.
Det är viktigt.
Och guldstjärnestunderna från sommaren 2010.
Hur mycket minns man från somrar som flimrat förbi?
Själv har jag svårt att sortera och komma ihåg.
Och vilken sommar var det, egentligen?
Några gånger har jag skrivit ner på det här viset .., samlat det bästa.
Sommaren 2010.
Ingbritt Persson .., ja, just det, det var hon - kund i lilla affären där jag arbetade under tretton år - som knackade på ytterdörren i min lilla 1:a, det var just som vi höll på att flyttstäda och svetten rann och håret var lockigt och där stod hon med en liten blomma och sa ..."du var alltid så snäll mot mig i affären under dom där åren och särskilt när jag hade ont om pengar ..." och så kramade hon om och försvann.
Det tog inte mer än en minut.
Men ..., så otroligt vänligt av henne; tänk, att ta sig t i d att svänga förbi bara!
Och semestern i Bohuslän .., alla besök .., middag i Ystad med "Fru Grå" ..., cocsprickar med posten från "P" - glädje ! - ... Emma och Emil i Göteborg .., ja, allt det där som jag vill komma ihåg.
Tack livet! vill man säga.
Eller jag.
2 kommentarer:
...men att ändå skriva ner vad som händer - i en blogg eller en dagbok - det ger ju hur mycket glädje som helst! Det märker jag när jag då och då plockar fram gamla anteckningar - och händelsen framstår knivskarpt igen!
Livsbejakande inlägg.
Skicka en kommentar