I ett inlägg längre ner, funderar jag över detta att jag är så mycket äldre - mer än fyrtio år - än sommarens nya töser; ja, dom som nu är mina arbetskamrater.
Vad jag grubblade över var det här hur d o m uppfattar det hela.
Vad känner dom när det är dags att gå till affären och dom slänger ett öga på schemat och ser att hon som snart är sextio är den dom ska arbeta med just den kvällen?
Jag minns att mamma (sjuksköterska för den som inte visste det) alltid tyckte att det var så uppfriskande med yngre kollegor som kom med nya idéer och hade lärt sig det senaste!
Nåväl .., jag skickade frågan vidare.
Bert i Luleå säger så här ...
På min arbetsplats är medelåldern 46 år, konstaterades i förra veckan, då vi hade ett avdelningschefsmöte. Så företeelsen är inte så aktuell, särskilt när ALLA känner sig sååå himla unga och barnsliga....
Vi gör dessutom fantastiska framgångar med försäljningen. Så mycket att dess like aldrig har skådats i företagets historia.
Ingela säger så här ....
Det här med ålder har ingen betydelse för mig längre i mitt jobb.
Jag jobbar med funktionshindrade och människor inom psykiatrin. Ja på pappeert är jag bland de yngre som jobbar med detta, men i sinnet så är jag oftast äldre.
Jag vill inte stå och vägleda, utan med mina "hintar" och frågor så får jag mina klienter att utföra saker i vardagen på eget initiativ. Du vet, det som vi tar för självklart i vardagen med sysslor och sociala regler!
Men det bästa med mitt jobb är att jag alltid möts av leende och glada tillrop! "Åh, kommer du Ingela, idag skall vi ha kul!" Det värmer i hjärtat även om jag inte varit där på flera veckor...så bara det att de skiner upp och är glada gör att mitt arbete är guld värt.....
Dinah som arbetade på posten .. säger så här.
Bloggblad läste också och tänkte ..
3 kommentarer:
På min arbetsplats är medelåldern 46 år, konstaterades i förra veckan, då vi hade ett avdelningschefsmöte. Så företeelsen är inte så aktuell, särskilt när ALLA känner sig sååå himla unga och barnsliga....
Vi gör dessutom fantastiska framgångar med försäljningen. Så mycket att dess like aldrig har skådats i företagets historia.
Jag är ju student (en termin till!) och har en del kursare som är jämngamla med mina barn och en del som är i min ålder och nån som är tio år äldre.
Jag har alltid tänkt oss som "jämnåriga i kursen" och de yngre som jag talat om saken med tänker likadant. Visst, tittar man så ser man att det finns åldersskillnad, men det är liksom oväsentligt.
Vi har ju en massa olika livserfarenheter ändå. Yngre har varit med om saker som jag inte varit med om, och vice versa.
Åldern är oväsentlig om man inte hänvisar till kulturella fenomen som t ex nån reklamfilm som har 25 år på nacken eller så. Men då tror jag att det googlas.
Jag tänker med stor värme på "mina tanter", som jag arbetat med i charken och delikatessen på dåvarande Obs!, och de som lärde mig allt det där som de alldeles hade missat på lärarutbildningen, där och då på min första skola...
Har själv tidigare alltid varit yngst, trott mig länge om att vara det, men anses numera som tillhörandes det äldre och mer rutinerade gardet!
Skicka en kommentar