Elisabet

Det här med ålder och arbetskamrater ....

I ett inlägg längre ner, funderar jag över detta att jag är så mycket äldre - mer än fyrtio år - än sommarens nya töser; ja, dom som nu är mina arbetskamrater.

Vad jag grubblade över var det här hur d o m  uppfattar det hela.

Vad känner dom när det är dags att gå till affären och dom slänger ett öga på schemat och ser att hon som snart är sextio är den dom ska arbeta med just den kvällen?

Jag minns att mamma (sjuksköterska för den som inte visste det) alltid tyckte att det var så uppfriskande med yngre kollegor som kom med nya idéer och  hade lärt sig det senaste! 

Nåväl .., jag skickade frågan vidare.

Bert i Luleå säger så här ...
På min arbetsplats är medelåldern 46 år, konstaterades i förra veckan, då vi hade ett avdelningschefsmöte. Så företeelsen är inte så aktuell, särskilt när ALLA känner sig sååå himla unga och barnsliga....

Vi gör dessutom fantastiska framgångar med försäljningen. Så mycket att dess like aldrig har skådats i företagets historia. 

Ingela säger så här ....
Det här med ålder har ingen betydelse för mig längre i mitt jobb.

Jag jobbar med funktionshindrade och människor inom psykiatrin. Ja på pappeert är jag bland de yngre som jobbar med detta, men i sinnet så är jag oftast äldre.

Jag vill inte stå och vägleda, utan med mina "hintar" och frågor så får jag mina klienter att utföra saker i vardagen på eget initiativ. Du vet, det som vi tar för självklart i vardagen med sysslor och sociala regler!
Men det bästa med mitt jobb är att jag alltid möts av leende och glada tillrop! "Åh, kommer du Ingela, idag skall vi ha kul!" Det värmer i hjärtat även om jag inte varit där på flera veckor...så bara det att de skiner upp och är glada gör att mitt arbete är guld värt.....


Dinah som arbetade på posten .. säger så här.

(med sortering och älskade sitt jobb),

 

Somrarna var bäst på jobbet, för då kom sommarvikarierna. 

Alltid med nya idéer och infallsvinklar.

Många av mina ordinarie arbetskamrater var också unga, men tyvärr var de ganska cementerade i skallarna. (Och de tyckte säkert samma om mig) 

Så när sommarvikarierna kom blev det lite liv och friska fläktar på jobbet. 

Jag säger inte att alla idéer de hade var bra, men deras sätt att komma med dem var guld. 

Nu, när jag tänker på jobbet känner jag att det är julruschen och sommaren som nog var bäst. 

Övriga året knegade man på som ett gammalt gift par som visste exakt vad de andra skulle tycka om saker och ting. 

Bloggblad läste också och tänkte ..

Jag har också grubblat på det där med ålder, som jag skrev om häromdagen.

Men hur det är med de unga kollegorna svarara jag på vid stora datorn, jag har funderat på det med. Här har tänkts... 

(Men riktigt vad som tänktes hittar jag inte Bloggblad!)