Elisabet

Idag är det Efit ...

Ett Foto i Timmen.
Jag brukar alltid vara sent ute eller så glömmer jag det.
Och aldrig går ju tiden såå snabbt, som när man en gång i timmen ska dokumentera vad som händer.
Andra som är med hittar ni här.

Vid 1-tiden på natten ligger jag vaken och kan omöjligen somna.
Lyssnar till nattradion i P4 och blir glad av radiopraterskan.
Platsen intill mig är tom. Pv är i Lund på fest.
Vid mina fötter ligger harry.

Vid 2-tiden är jag fortfarande hur pigg som helst.
Sitter vid datorn och googlar förstrött .., ramlar av en händelse på en av mina allra bästa kamrater under högstadietiden.
Hon är precis lika vacker som förut, är framgångsrik inom sitt yrke och har doktorerat.
Skickar ett mejl till henne och berättar om alla underbara minnen jag har från hennes barndomshem.
Bill cigaretter som hennes mamma rökte .., lillhunden Fia.., smörgåsgrillen ...,
och hur vi - uppe i kamratens rum - sjöng högt till Spel-Olles gånglåt.

Vid 8-tiden - då har jag sovit precis tre timmar i natt - vill harry gå ut.
Då uthärdar han inte längre och egentligen är ju klockan nio!
Jag konstaterar att det har regnat på morgonkvisten.

Kring 9 ..., då har jag hämtat morgontidningen.
Om man inte går mot havet till, utan tvärtom .. mot kustvägen, då ser det ut så här.

Vid 10-tiden ..., ser det ut så här i vardagsrummet.
Harry tycker nog att sigge nilsson har blivit mer än lovligt fräck som alltid tar bästa platsen.
Hon som tar bilden, konstaterar att idag ska det röjas. (läs: plockas bort lite = flytta tidningshögar).

Vid 11-tiden sitter jag i fåtöljen och tittar lite på slutet av en gudstjänst från Pingstkyrkan i Helsingborg.  Det sjungs om lov och ära och och jag ser en rejält tatuerad manlig arm som sträcks mot himlen - eller kyrkans tak - och på en annan bänk sitter en kvinna i afrikanska kläder och hon vaggar och sjunger med och utstrålar sådan glädje och jag tänker på min barndoms pingstkyrkebesök, inte var det på det viset hemma i Malå, nej, mest satt alla tysta eller viskade bara "halleluuuja!", eller "ja, käääre Jesus!"
Mamma sa det där sista och aldrig riktigt högt.
Ibland sa hon "Jeeeesus, Jeeeesus ...".
Jag kan höra det precis på pricken inom mig.
Samtidigt som jag tittar på gudstjänsten (eller lyssnar, det sjungs mycket), bläddrar jag i konkurrenttidningen och blir våldsamt hungrig.
Längtar till ikväll, till Bron, Allt för Sverige och Akuten.
Halleluja!

AP tycker att mamma ser ut som en rymdvarelse i hjälmen ...

Mitt på dagen tar jag moppen och åker till affären för att handla.
Det är femton grader varmt och helt ljuvligt att susa förbi Lilla och Stora Skipås, Steninge, Backlyckan, Särdal och till slut Haverdal, men då är jag framme.
Att moppen vägrar att starta på såväl dit, - som hemväg, förtar något av glädjen.
Men det löste sig.

Strax innan klockan 13 beslutar jag mig för att dricka kaffe och kalasa på en chokladbit.
"Because I´m worth it ...", som hon säger i tv-reklamen.
Just det.
Om jag ska vara ärlig, så kommer där nog att finnas en macka också, ja, på fatet.
Och ja, det är en tomtenisse ni ser i fönstret.
Den hade följt med nån påse från garderoben och jag tänkte att ja, ja, den kan lika gärna få träda i tjänst.

Runt 14.00 har jag ännu inte ätit upp chokladbiten.
Beslutar mig för att ta sats med söndagskrysset i DN.
Herr och Fru Prickigt Djur långleds.

 

 Vid 15.00 - tiden lägger jag ifrån mig korsordet.
Som vanligt är det vänsterkanten med bildfrågorna som jag har bekymmer med.
#Det-fattas-nånting-i-den-delen-av-hjärnan#.

Vid 16.00
Normaltid.
Det ösregnar och SMHI varnar för orkanvindar i Halland, i alla fall i morgon.
Och i alla fall på vissa ställen i Halland.
Själv tänder jag ljus.

Just innan kl.17.00
Någon har slocknat på soffan Ektorp.
Det tar på att vara på kusinträff.
Becksvart ute.
Regn och rusk.

Kl. 18.00 ... då äter vi hemgjord pizza (på sån här pizzadeg som ryms i en liten burk, jag tycker att det hela påminner om trolleri!).
Halva pizzan består av sardeller och kalamataoliver, den andra av chorizo och svamp.
Mozarellaost över alltihopa. Ni kan ju gissa vem som åt vad.
(Och tre, fyra timmars sömn natten mot idag håller på att ta ut sin rätt. Jag är dödens trött!)

Kl. 19.00  .... ligger jag på sängen i gästrummet och pratar med en av mina bästa-bästa vänner, Anne-Sofie från Bjurholm. Vi delade övervåning i Lycksele 1971 och den dagen jag fick reda på att jag som sjuttonåring var gravid, då låg hon i min säng och höll om mig och bad bönen "Det går en ängel runt vårt hus .., han bär på två förgyllda ljus". 

Alldeles skräckslagen var jag, men dagen därpå gick jag till Tempo och köpte bruna babykläder. 

Tala om att vara flexibel.

Nu ..., fyrtiotvå år senare, pratar vi om annat. 

Om hjärtflimmer och skruttiga knän.

Men vi skrattar precis lika mycket som då.

Och sen ... blev det Allt-för-Sverige, fenomenala Bron (är jag den enda som tycker mig ana en viss spänning mellan Saga och hennes danske kollega, jag vill ju att det ska bli dom till slut, men det lär det väl inte bli ....?) och sist av allt: Akuten.

Vänligare personal än på brittiska sjukhus torde vara svårt att uppbringa .., så många "sweetheart" och "darling" och hjärtevärmarord.

Där bjuds man på te och mackor om man får vänta länge.

Imponerande!