Sex rutor seglade iväg och en eller två kraschade (utav dessa sex).
Ja, ja, det hade kunnat bli värre.
Vid halv åtta tar jag bilen och kör ner till lilla hamnen.
Oj, oj, oj.
Rampen till två av bryggorna står rakt upp i luften!
Lite längre upp ligger all möjlig bråte .., trädgårdsstolar, plåtsjok .., kartonger, några omkulltippade båtar.
 |
| Självaste Kaptenen. |
Hamnkaptenen, han som alltid vinkar så glatt när vi möts på vägen, är förstås på plats och säger att detta var ändå lindrigt, ja, jämfört med stormen Gudrun.
"Men det ska du veta Elisabet, jag sov inte särskilt gott i natt ..", säger han leende.
På väg hem igen, möter jag Christer som är på väg att kolla till sin båt.
Någon strand att tala om finns inte längre.
Inte idag.
Men i morgon är det säkert okej igen.
Det brusar våldsamt ..., ååå, tack och lov att man inte är sjöman!
En hel drös med äpplen, alla utom ett, har dråsat till marken.
6 kommentarer:
Mår era båtar bra då?
Trist med glasen till växthuset.
Men hustaket och solfångaren och allt är kvar?
Eva i Tyresö: ja, båtarna klarade sig .., jag var omåttligt orolig att stora segelbåten skulle tippa omkull, men det gick bra.
Hustaket och solfångarna också okej.
Växthuset .., tja, det är ju ändå en bagatell i det stora hela. Det hade kunnat bli så mycket värre.
Kan lugna alla oroliga. Allt glas i växthuset är helt. Tur att vi köpte det lite dyrare säkerhetsglaset, annars hade vi haft mycket glaskross i trädgården.
Pv
Och strömmen då? Har du fått ha den kvar?
Fru Hansson: jodå, jag hade laddat upp med ljus och allt möjligt, men vi fick bara några minuters mörker, sen var allt okej.
Maken satt och surade hemma och tyckte att han också ville ha lite storm.
Men det verkar ju som att folk och myndigheter har blivit stormklokare nuförtiden. Det här med att inte släppa iväg tåg söderut t ex.
Skicka en kommentar