Idag kom Lilla B körande med sin lilla bil och hälsade på.
"Lilla B" ..., ni vet, Birgitta, hon med bloggen där man får veta det mesta om chiliodling, där man får se ljuvliga (men inte inställsamma) bilder från hennes älskade växthus .., och där man har fått följa med i experimentet hur länge fästingar lever i en glasburk.
Det var första gången jag tog henne i hand och hon såg ut precis som jag hade förväntat mig.
Efter fika i köket och tända adventsljus (ja, ja ..., det blir finare då) blev det prat i rummet. Harry låg nära främmandet och krafsade henne ibland på armen .., så där som .., "ja, jag finns ju jag också och du ser snäll ut ...".
Titta på hennes händer!
Så vackera och flickaktiga .., fast dom är nästan pensionsmässiga!
Birgitta är Tvilling, storasyster, född och uppvuxen i Halland, men bor sedan lång tid i Västmanland.
Hon har arbetat som skolpsykolog och om detta pratar vi också; hur skolan har förändrats under årens lopp. Om hon skulle börja om .., göra nånting helt annat, vad skulle det då bli?
 |
| Bilden från hennes blogg ... |
"Då hade jag nog ..., ja, jag hade gärna velat skriva och formulera mig mera ...", säger hon.
Vi pratar om föräldrar; om hennes pappa som var fotograf och mamma Kerstin som är nittio år och klarar sig själv och håller föredrag för hembygdsföreningen och vi pratar om barnbarn och hon vittnar om glädjen i att ha en liten 9-årig tös intill sig i dubbelsängen (så praktiskt att inte slänga ut en dubbelsäng bara för att man har blivit änka) - en tös som tycker att det är roligt att vara hos sin farmor, men vet att före halv åtta är det ingen idé att inleda något prat med den farmor, ty hon är nämligen morgontrött -..
För inte så länge sedan förlorade Birgitta sin man Sten i sjukdomen ALS och om detta pratar vi också och jag tänker .., vilken oerhört jordad människa hon är .., så varm och så mänsklig.
Vi pratar också om detta att inte svika.
Om nöd och lust.
Om att stanna kvar och följa med på en väg som är svår att gå.
Att våga stå kvar ända till slutet.
Att inte väja.
Vi pratar om vad orden "rejält fruntimmer" betyder.
Efteråt, när hon har tackat för sig och jag - med inutivärme - tittar på den fina tulpanbuketten hon hade med sig, tänker jag att det är just vad Birgitta är - ett rejält fruntimmer -.
En människa att lita på.
Jag kan inte tänka mig ett bättre omdöme.
9 kommentarer:
Underbart att du fått träffa "min" växthusguru. Henne vill jag ocksa träffa, hon kommer med så mycket klokskap. Hon är min tröst i växthus mysterierna ;)
Jag har haft förmånen att träffa Birgitta då och då under skolåren och även haft henne som lärare när jag gick på Komvux.
Varm, jordnära, filurig, rolig och trygg. En helt underbar människa.
När jag var ung och tyckte livet var skit och inte trodde det fanns särskilt många goda människor alls i världen, då sken hon som en fyr och gav mig hopp om motsatsen, trots att jag inte kände henne, bara träffade henne nån gång ibland.
Underbart vackra händer. Jag tror jag hade tyckt mycket om att träffa Birgitta. Tänker på hennes bilder från sjön och den blårutiga duken, som kom på när hon gjort vårfint i växthuset.
men du vet du...
det är ju PRECIS sådär ett möte ska vara om jag får bestämma. och hon har lika vackra händer som hennes växthus hujeda mig så fint och nu blev jag så sugen på att få sitta med där, i köket och lyssna på ert samtal om ditt o datt och livet på riktigt.
Kanske finns det tid för det, nångång, vad vet jag?
Stor kram till dig!
Härligt.Har hon lagt ner sin blogg?/Babsan
Vilket fint möte.
Det är möten med människor som är det viktigaste!!!
Vad roligt! Hade gärna varit med :-)
Tack för att jag fick komma och träffa dig och Harry. Jag blir glad och rörd över vad du skrivit. Tack ni andra som kommenterat så vänligt.
Jag har inte lagt ner bloggen. När växtsäsongen startar får jag nog fart på både den och mig.
Birgitta
Precis en sån människa man skulle vilja känna. Varm, naturlig och mänsklig. Har tittat in på hennes blogg, men antar att hon skriver mest under växtsäsongen. :-)
Skicka en kommentar