... speglar sig i det gamla ekskåpets glasdörr, det skåp som en gång stod i pv:s farmors och farfars hem i Bjärlöv i Skåne. (Så pv är alltså till hälften skåning).
Ute blåser det rejält .., jag öppnade sängkammarfönstret så där som jag brukar göra när jag stiger upp ..., stod där en stund .., lutade mig ut ..., hörde småfågelkvitter .., kände vinden mot ansiktet .., hörde dååånet från havet och tänkte att ..., jo, det här blir en bra ledig söndag - snart stafett - men först frukost.
2 kommentarer:
.....åh, jag kroknar av längtan när jag läser dina ord! För just det där att öppna fönstret (eller redan ha det öppet) när man vaknar och höra havet. Som jag brukar göra ute på ön.
Eller som när vi kommer ut en sen höstkväll och det är TOTALT mörkt om det inte är klart ute och stjärnorna lyser och man står inne i huset och öppnar fönster och man bara HÖR det....man ser inte havet.
Nej du Elisabet nu satte du igång mig här. ;-) Måste ta en till diskussion med maken om det där att ha båten på varv när det ändå inte blir någon is....
Lisbeth
Lisbeth: ja, det är en underbar känsla fylld av ..., frihet och - nu låter det väl fånigt - men en slags sinnlighet! Man blir jordad, men av havet och hela alltet.
Skicka en kommentar