 | ||
| En kastrerad sigge son kanske spanar efter någon att älska ... |
Den som har läst här en längre tid, vet att jag brukar leta efter Lyckliga Par.
Ja, inte direkt leta så där påtagligt, men ..., ja, i alla fall brukar jag lägga märka till om några ser mer harmoniska ut tillsammans än andra.
I fjol, när vi semestrade i Grekland, upptäckte jag ett sådant par - pensionärer från södra Sverige -, och till slut frågade jag dem, jo, sa kvinnan, "vi är nog världens lyckligaste par, jag är glad varje morgon jag vaknar och ser honom intill mig!"
Den mannen och kvinnan levde som i en bubbla där ingen annan behövdes - så såg det ut -.
Hela dagarna satt dom intill varandra och läste var sin bok .., småpratade nästan oavbrutet (med varandra) och knappt en enda gång såg jag dem verka intresserad av omgivningen runt omkring dem.
Det var så totalt annorlunda mot för pv och jag själv .., jag låg i solen och läste, han hade en solstol en bra bit därifrån, helt dold av parasoller .., och så satt vi tillsammans vid lunchen.
Var vi ett olyckligt par?
Nej, inte alls, men den som satt i sin solstol en bit ifrån, kanske trodde att det var så?
Igår i kassan hade jag en man i 45-årsåldern framför mig.
Han hade köpt två buketter tulpaner.
Den mannen och hans fru eller sambo,dom har jag funderat över förut .., jag vet nämligen inga som tycks så uppenbart förälskade i varandra!
Vad handlar det om?
Jo, sättet hur dom ser på varandra med sån uppenbar värme!
Strax efter mannen uppenbarade sig hans kvinna och hon hade också köpt en Alla-Hjärtans-Present och så tittade han åt sidan och upptäckte vem som stod där .., utbrast ..."men älskade!" .., strök henne över kinden .., och så gapskrattade dom åt att den där överraskningen .., av den blev det ju intet!
Då kunde jag inte hålla mig, utan sa att jag så ofta tänkt på dem som ett ovanligt lyckligt par och mannen log, lade armen om kvinnan och sa ..."ja du Elisabet, det kan jag säga att vi är!"
I tretton år har dom varit tillsammans.
Å, så jag hoppas att resten blir lika lyckligt.
8 kommentarer:
Så härligt med lyckliga par, men jag tror det kan se väldigt olika ut! Det svallar ju fram och tillbaka också och många uttrycker inte sin kärlek på konventionellt vis.
Eva i Tyresö: nej, jag menar inte heller att alla måste stå och bedyra varandra sin kärlek, det är inte så .., men man märker det ändå tydligt .., det handlar på nåt vis om att Se Varandra.
Vi är nog varken lyckligare eller mindre lyckliga än andra par och jag säger aldrig "min älskade!" till pv i affären (inte annars heller ,), och vi har det ju jättebra!
Men vissa par har en utstrålning som man omöjligt kan missa.
Jag vet precis vad du menar Elisabet. :-)
Tankevågor: ,-)
Eftersom Per och jag har några gemensamma intressen utöver barnen, barnbarnet och båten, är det många som tror att jag är singel. Jag går ensam på det mesta. Men, vi trivs himla bra ihop, och jag skulle nog inte klara av att inte få leva så självständigt som jag gör. Jag har väninnor som inte ens kan handla mat utan att ha maken tätt inpå, och de går inte en promenad ensamma ens... Jag skulle nog bli galen om Per hängde i hasorna på mig och ville hålla handen jämt.
Bara en sak saknar jag, och det är att han inte uppskattar musik. Och han saknar en sak hos mig, och det är att jag inte uppskattar sport i tv...
Jag ser nu att jag missade ordet INTE i första rade. Freudian slip?
Bloggblad: ja, här vimlar det inte heller av gemensamma intressen, det är ju sporten som förenar rejält, men där är det desto mera.
Och tur är ju det ,-)
Jag känner mig väldigt självständig egentligen, allra helst efter dom sju åren när jag bodde i lilla ettan i Ystad.
:)
Skicka en kommentar