Det allra ljuvligaste sensommarväder begåvas vi med .., det är nästan ofattbart .., och från Australien kommer mejl där det vittnas om att våren har anlänt .., "vi har tjugotvå grader varmt och jag har vårstädat och putsat fönster och gjort fint i trädgården, ja, allt förutom citronträdet som ska beskäras först när det blir höst", skriver min syster lyriskt och jag tänker att du kommer nog att bli förvånad Birgitta, då, när jag berättar att vi idag har suttit på stranden i Steninge i var sin solstol - friherrinnan och jag - och två gånger simmat och dykt i absolut klart vatten, må så vara att det bara var sexton grader varmt, men ändå, vi är ju ändå i mitten av september och lite till!
Det är vad jag tänker.
 |
| Vy upp mot kustvägen. Vandrarhemmet skymtar längst till vänster. |
Stranden i Steninge, alltså.
Ett femtiotal meter till vänster om oss, sitter en man i självaste adamsdräkten.
Han är i vår ålder kanske, relativt vältränad .., och går nu och då ut i havet och plaskar lite .., ångrar sig, går upp längs piren .., doppar höger fot i vattnet och vänder sedan om och går rakt mot oss .., vi blundar mot solen och för att vara artig ..., sen rundar han våra solstolar .., jag hör honom alldeles där bakom .., så går han till sin stol .., står där och sträääcker på sig och har sig, allt medan skarvarna en bit ute till havs sitter på stora stenar och torkar sina vingar.
Vi har kaffe med oss i var sin termos ..,. friherrinnan bjuder på en saftig chokladkaka .., och vi pratar lite om hennes hund som ska tillbringa några dagar hos oss i det gula huset.
 |
| Anslagstavlan just innan stranden ... |
Sen åker vi hemåt.
Var och en till sig.
I bilen tänker jag att septemberbad är dom allra bästa.
Och ja, jag rev av en liten lapp som önskade mig lycka och kärlek.
Det är väl kanske det viktigaste ändå.
7 kommentarer:
Beundrar dig för att du vågar bada i så kallt vatten! Brrr, säger jag. Gillar dina ögonblicksskildringar, som läsare ser man det du skriver framför sig nästan som om man vore där./Smålandstjej
Lycka, kärlek, och god mat!
Kul idé med lapparna.
Jag önskar att jag kände mig så bekväm med att visa upp min kropp, som vad medelålders män oftast är. Överviktiga eller ej.
Ja, som du vet instämmer jag i lyckan över de kalla baden! I söndags låg jag i och simmade i säkert tio minuter i vår närmaste Mälarvik, dit tar det bara tio minuter att gå. På gångstråket gick påklädda människor och tittade stort. Varför ska en förkorta säsongen på det viset? Och Smålandstjej, alla kan och törs! Jag var en badkruka i ett tidigare liv och gillar fortfarande inte att kravla i från en strand - dyk eller skutt från brygga är det som gäller:) Sedan stannar man i tills det börjar hetta på överarmarna.
Smålandstjej: det var helt otroligt igår, sexton grader är ju nästan iskallt, men det KÄNDES inte kallt och jag var tvungen att kolla en medbadares termometer .., kunde det verkligen stämma? Det gjorde det. Jag fattar det inte.
Kattis: inte minst det sistnämnda :)
Bloggblad: så bekväm blir jag nog aldrig .., jag har alltid varit blyg när det gäller vissa områden.
cruella: e x a k t, så är det! Tyvärr åker stegen från piren upp snart .., bryggor finns inga här i närheten, så det är trist.
Att spatsera ut i kalla havet i femtio meter innan man är på simläge, det är ingen höjdare och då hinner man ju nästan frysa ihjäl.
Vi sa samstämt igår, att dom här höstbaden är dom allra bästa.
Jag beundrar din badentusiasm. Själv är jag ju en badkruka. Men att sitta där hos dig på stranden skulle jag inte ha något emot, fast utan nakna herrar då :)
Skicka en kommentar