... skymtar längst till höger på bilden och finns i södra Lappland, i Dikanäs.
I det lilla huset som en gång var affär och där min mormor - långt, långt senare - låg och sov på en brun björnskinnsfäll .., där bor min kusin Ulf Joakim, bror till den ständigt vävande mellansystern.
Där inne i köket satt vi i somras och åt nystekt röding, mandelpotatis och tunnbröd och jag kände mig som den lyckligaste människan på jorden, för bara ett stenkast därifrån och någon timme tidigare, ja, då hade vi suttit i det som en gång var min mormors kök och pratat med kusinerna och moster Gunhild.
En dag fylld med glädje!
4 kommentarer:
Vilket finurligt sätt att ha blommorna på! Det har jag aldrig sett tidigare.
Och utsikten! Wow!
(tre gånger fick jag önska nya siffror i verifieringen... hann snudd på slå en pling till en optiker;))
Men vilket härligt hus! Jag älskar grått trä.
Och utsikten!!!
mossfolk: den där sifferverifieringen är hemsk; ofta ser jag inte siffrorna utan får gissa mig fram, eller klicka på nya siffror! Men skräpposten har minskat ,-)
Ulrika: jag med! I Jämtland, t.ex. , finns massor med såna här hus!
å så fint
Skicka en kommentar