Det är honom ni ser på bilden och han ser ju nästan ut som sigge nilsson.
Boll, han hoppade utan betänketid upp i mitt knä och jag kände mig omåttligt utvald.
Ungefär som katten Boll känner jag mig.
Slut på.
Sedan vi kom hem från julfirandet i landet Uppland, är det som om all energi slurrrrpat iväg.
Så .., nu gör jag kväller .., lägger mig under täcket och´lyssnar till stormen som viner här utanför .., allt medan jag väntar på vinterprataren, Lars Lerin.
3 kommentarer:
Åh Lars Lerin...så fin.
det rimmar ju och blev lite fånigt..men jag gillar honom. mycket.
gott nytt år fina Elisabeth, låt det här bloggåret bjuda på många härligheter, fönster och vackra händer!
Kram!
Det var fantastiskt som väntat, Lerins prat. Missa inte Mustafa och Sjödin! Också otroligt bra.
Fröken Blund: precis som vanligt så somnade jag innan programmet var slut! Det är hopplöst. Nu får jag lyssna på SR-play i stället :)
Steel City Anna: ja, jag ska absolut lyssna klart och Mustafa Can (stavas efternamnet så ...? var ju helt underbar i somras! Sjödin ska jag också hinna med. Jag tror att jag hörde delar av hans program häromkvällen.
Skicka en kommentar