Han var från Sollefteå ....
Det finns saker som förundrar mig mer än annat.
Att man kan urskilja män norrifrån, enbart genom att lyfta blicken från kassabandet, det är en sån sak.
"Är du långt norrifrån kanske ...?" sa jag till kunden mitt emot mig.
Det var bara han och jag.
"Joo ..., från Ångermanland ..., från Sollefteå ..", svarade han leende.
Innan dess hade han inte sagt ett pip, annat än hej.
Om detta - hur den där igenkänningen kan gå till - pratade vi en stund.
Vad är det som skiljer?
Nästan obegripligt är det.
5 kommentarer:
Det är feromonerna, förstår du väl.
;-)
Du glömmer väl inte att öppna för solfångarna.
Han som försov sig i morse.
Utan att ni hade pratat alltså?
I lördags satt jag mitt emot en man från Umeå. Jag hörde ju att han hade en illa dold öschöttska i grunden, försökte lokalisera var den kom från, men jag fick fel på ca fem mil.
-jag undrade just hur lång tid det skulle ta innan du frågade, sa han. För han hade ju känt igen min dialekt direkt.
Bert: det skulle vara det, förstås ,-)
Bloggblad: ja, allt han sa var hej. Börjar man prata är det ju inte svårt, men jag minns en man i Ystad - född av föräldrar från Piteå -, men han pratade en utpräglad ystaddialekt .., och jag sa "oj, vad du ser norrländsk ut ..," och då berättade han om sina föräldrars ursprung.
Egentligen tycker jag att det är helt fantastiskt ,-)
Vår bästa hantverkare är från Sollefteå, fast utvandrad sedan länge. Han pratar oavbrutet som den värsta sörlänning.
Skicka en kommentar