Rofylld förmiddag.
Det är gråmulet ute, men luften är ljummen.
Jag räfsar eklöv som fallit i drivor; föser samman löven i sopsäckar och den allra största högen får pv ta hand om, eller så får vi hjälpas åt. Att stå framåtböjd och arbeta är det allra värsta får krångliga knän och är man sen ingen anorektiker, ja, då blir det förstås ännu värre.
En liten ekorre, säkert en årsunge, hör inte när vi kommer (hundarna och jag) - den sitter under eken och kalasar på nedfallna frön -, och jag får skynda mig att platsa Harry (Nelly är som vanligt långt bakom oss och nosar i buskar och jordgubbslandet) och mer eller mindre säger till den lille krabaten att flytta på sig.
Medan jag räfsar hoppar hundarna in i bilen.
Åååå, det är det bästa som finns att få åka bil och tryggt och skönt är det och ingen risk att man blir lämnad heller!
Dom ligger där ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar