Elisabet

Denna dagen ett liv ...

Ja, tänk vilken skillnad det är när solen strålar!
Då sms:ar jag friherrinnan och undrar om hon vill dricka lite kaffe ute vid sydvästväggen och det vill hon, trots att kaffet är dammtorrt och datumet utgånget sedan länge och så värmer jag upp två gifflar och så blir vi sittande där ute i solskenet i någon timmes tid.

Nelly, som verkligen inte tillhör de gosigas skara, tror sig ändå om att sitta i friherrinnans knä en liten stund - ja, därifrån har man ju stenkoll på dom små kexen som ligger på en assiett -, men nåt sånt blir det inte och då hoppar Nelly ner och går och ställer sig vid ytterdörren och till sist piper hon rejält och menar att nu får det vara nog, nu vill hon faktiskt gå in och lägga sig på soffan Ektorp!

Så tackar friherrinnan för sig och jag skär tre hot-dogs-korvar i arton bitar och gömmer i omgångar.
Det är harry som får leta.
Oj, det fradgar ur munnen på honom, så exalterad blir han!
Korvbitarna träs på äppelträdsgrenar .., göms i växthuset eller under en trasig tegelpanna som seglat från grannens hus till vårt och ingenting i världen är så roligt som detta, att leta, tycker Harry.

Och själv känner jag glädjen över må bra igen.
Att orka med annat än att ligga raklång på en säng eller i en soffa.
Att känna glädje över småfåglarna ..., och börja tänka framåt .., så där lite på sommaren och allt vad därtill hör.

Jag upptäcker små, små snödroppar i rabatten ..., och nu, när pv har kommit hem, röjer han i växthuset. Jodå, det känns som om vi är på banan igen.
Ä n t l i g e n!