Elisabet

Dag 2 ... från Old Struan till Ardgour

Vi har kört mot nordväst, lämnat inlandet och kommer till kusten, parkerar i Fort William och köper strong-pills - så strong som dom nu är, för pv har ont i ryggen - och så blir det färja över till halvön Ardgour.

Eva på Frösön hade skrivit om det här boendet för något eller några år sedan .., hon beskrev utsikten genom fönstret och jag tänkte att åååå, så ljuvligt!

Precis så var det också.
Vi fick rum på övervåningen med utsikt över vattnet.

Under vår vecka i Skottland ändras vädret - hela tiden - från den ena stunden till den andra.
Här är vi ute på promenad längs gatan som går vid hotellet .., det hinner bli solsken, regn och solsken igen. Och lite mulet.

Överallt ser vi lupiner, digitalis/fingerborgsblommor!
Och nästan alla har den här färgen!
Det är fullkomligt underbart!
(Tack Anna i Sheffield som rättade mig ..).

Och vi möter Johnny som berättar att han har gått i pension trots att han är betydligt yngre än vi (å, det låter helt fel .., jag vill skriva "oss") - många har nog gjort pengar på oljeplattformsjobb - och så får vi ett tips om att besöka den lilla, lilla kyrkan och skriva i gästboken där.
"Det tycker jag att ni ska göra ...", säger Johnny som har en alldeles ljuvlig dialekt.
Så det gör vi, går till kyrkan.
Och Johnny pratar in en grattishälsning till Anders, som några dagar senare ska fylla trettio.

Jo, jag tycker verkligen att engelsmän - nu kallar jag dem alla för det - är så omåttligt artiga och vänliga och om detta pratar vi ofta under semesterns gång.
Är det en generationsfråga?
Kommer dagens ungdomar att vara likadana?
Kommer det så småningom att plana ut ..?

Om jag skulle tvingas emigrera, då skulle jag kunna tänka mig att bo i ett litet samhälle i någonstans i England/Skottland, ja, det är ju det jag känner till.
Småhejandet när man möts ute .., ja, jag tycker verkligen om det, även om jag också tycker att människor här på västkusten och i Skåne är ungefär lika öppna och pratiga.

När vi är på rummet på kvällen, hör vi plötsligt ett klapprande utanför på gatan.
Men se där .., där kommer ju en hel hop med får och några små lamm och spankulerar och några av fåren - som dom två längst till vänster - passar på att gnugga rumporna mot såväl ett elskåp som en lyktstolpe.

Som jag letar efter lysknappen till badrummet!!
Men hoppsan, där finns ingen .., där är i stället en stropp som man drar i och jag tycker att det är bra mycket trevligare än själva lysknappen!

I Ardgour postar jag några vykort.
Det är numera tunnsått med den varan .., jag som en gång var nästan världsmästare i den grenen.
(Jodå, jag skickade 99 vykort under fjorton dagar i Grekland .., det var första charterresan och förmodligen var det nåt sjukligt).

Nästa dag ska vi åka ännu längre norrut, till Kyle of Lochalsh.