Elisabet

Efteråt ...

Nej, det är väl ingen chock direkt att Amerikas nya president heter Donald J Trump, men nog blev vi förvånade, för att inte säga bestörta. Ingen av kandidaterna har varit några favoriter hos mig - inte ens Hillary Clinton - och jag skulle inte lägga en röst på någon enbart beroende på kön, men det hade onekligen känts lite tryggare med henne som kapten för skutan.

Och den ende som verkligen varnade för det här scenariot - som jag har sett - är ju tv4:s Marcus Oskarsson, denne fenomenale pedagog!

Nåväl, det lönar sig inte att ligga och gråta, det är bara att hoppas att den blivande presidenten lugnar sig lite när det blir allvar av.

Och oj, så ont det gjorde i hjärtat när jag såg hans tioårige son Brandon stå där vid sin pappas sida; alldeles blek i ansiktet och jag tänkte ett tag att "nu svimmar han nog ..."., kanske av trötthet eller av anspänning!

Hela familjen och mer därtill hade Trump med sig på scenen ..., hade jag varit i den situationen - ja, som president alltså - hade jag fått kalla in arbetskamrater och goda vänner, så få hade vi varit som slutit upp. Tja, min rödvitrandiga syster, hennes dotter och dotterdotter, mina barn och barnbarn och kanske Hilda och Patrik ställt upp och pv förstås ..., men inte hade vi blivit många!
Kanske hade jag förmått min syster i Australien att komma? Ja, men då blev vi ju i alla fall ett par stycken. 

Det är ledig dag idag och tv:n är påslagen och nu är det eftertankens kranka blekhet som gäller, såväl hos opionionsinstituten som hos reportrar vilka alla tycks tagna på sängen.