torsdag 17 november 2016

Vilken nåd ....

Och lillpigan sist - som alltid -. Men när vi kommer ner mot havet till, då är hon först!

... att vara ledig en dag när solen visar sig och luften är saltmättad och mjuk och len!

Vi går johanssonrundan och möter inte en enda människa.
Inget annat heller.
Inga älgar, till exempel.
Hela tiden försöker jag hitta reträttvägar - utifall att - och tänker mig in i alla möjliga scenarier .., och hur ska jag ta mig över den höga gärdesgården och är det fortfarande el i stängslet, fast det kanske man inte bryr sig om utifall att familjen Älg är efter en?

Blir omåttligt sugen på att bada när jag kommer ner till stranden.
Tänk, om man hade bott i Bjärrred eller i Barsebäck där det finns långa bryggor och en stege att kliva ner i .., för nu är stegen och bänkarna borta i Steninge.
Eller .., kallbadhuset i Helsingborg?

Annat trevligt?
Det är många år sedan jag träffade Ulrika, men nu på söndagkväll ska det bli av!
Så roligt! 

// Mer om kallbadhus i Skåne hittar man här.

Och medan kaffebryggaren sörrrplar lyssnar jag till detta.

1 kommentar:

Ulrika sa...

Jaa vad ROLIGT det ska bli! Längtar!! :-)