I hela sitt liv har friherrinnan bott på samma ställe .., i ett stort, grått hus klätt med eternit och där har hon vuxit upp hos sin morfar och mormor och där bor nu också.
Från vardagsrummet har hon den här utsikten och det är ju inte fy skam.
Ofta när hon ringer säger hon ..."ja, nu har vinden vänt, det ser jag på havet och vågorna .., nere vid Kohallarna är det ..." och där alla höbalarna skymtar, där bor bonden Stig. Han har också bott på samma ställe i hela sitt liv. I maj släpper Stig ut korna och sen är dom ute hela sommaren och långt in på hösten .., dom går där nere vid havet.
På något sätt vilar det en slags beständighet över tillvaron just här i början (eller slutet, välj själv) av byn.Och nej, jag har inte varit nån stor nomad, men flyttat runt har jag - även om det blivit många år på olika ställen - och ibland kan jag tänka att det måste vara tryggt med den där ..., känslan av att allt är som det alltid varit.
Eller nästan, i alla fall.
5 kommentarer:
Ja det känns skönt att ha varit rotad här i snart 67år. Även om jag har rest och sett annat. Borta bra men hemma bäst .
Nej, jag vet inte alls hur det känns att ha rötter i jorden. Jag vet bara hur det är att ha luftrötter. Jag saknar ofta en plats som jag kan kalla "mitt barndomshem", men å andra sidan hade jag nog inte varit den jag är utan nomadliv.
De senaste 27 åren i samma hus och 36 år i samma stad har i alla fall gett en stabil hemkänsla.
Friherrinnan: ja, du har ju rest nåt så otroligt och modigt också .., bilat ner genom Europa, det hade jag inte vågat ..., inte sitta vid ratten i alla fall!
Bloggblad: luftrötter är nog inte det sämsta ...., jag vet uppriktigt sagt inte var jag hör hemma? Lite här och där.
Jag har också luftrötter. Sen barnsben van att flytta som officersbarn fick göra då. Inte alls bra kändes det då och själv var jag noga med att inte utsätta mina egna barn för detta uppryckande från hem, skola, klasskamrater och kompisar. Nya ställen, nya dialekter, nytt temporärt utanförskap. Samtidigt en bra träning inför nytt, annorlunda, vidgade vyer och mod att pröva för att man vet att man överlever. Har sen tidiga tonår klarat mig själv både i Sverige och utomlands, talar flera språk flytande, har rest och arbetat i stora delar av världen. Och vågat bryta upp från allt och flytta permanent till Frankrike i pensionsåldern. Och har vuxna barn som följer i mina fotspår och bor, gifter sig och arbetar utomlands. Samtidigt som vi förstås alla är svenskar i själen. Annorlunda liv blev det i allafall!
Monet: ja, tänk så många olika erfarenheter vi människor har! En har bott på samma ställe i sextiofem år .., andra har flyttat runt! Det ena är förstås inte bättre än det andra, men helt olika liv blir det ju.
Skicka en kommentar