Jaså, ni tycker att det är en onödig rubrik, det gör inte jag .., ja, ni anar inte hur ofta jag får fundera en stund över om det måndag eller tisdag och datum ska vi inte ens prata om!
Inte ens veckonummer är aktuellt längre!
Hur många gånger som helst har jag predikat månaden augustis lov och precis så är det .., vilken ljuvlig månad det här är! Lugnt och fridfullt. Vilsamt. Avslappnat.
Ännu är tornseglarna kvar och stararna flyger i flock och övar sig väl inför vad som komma skall och nere vid stranden, alldeles vid vattnet där tången ligger, sprätter sädesärlorna omkring.
Jag undrar om syrsorna spelar ännu?
Eller är det så här ...?
Och idag började pv arbeta - tre veckor knappt kvar - sedan gör han mig sällskap i det här annorlundalivet. Jag tog harry på promenad och det blev nåt otroligt kvavt ute och svetten porlade vid halsen och det sved i ögonen ..., och långt borta hördes åskan mullra.
Nu ska jag ta cykeln ner till havet och ta mig en simtur.
Och jag ska bara njuta.
Om och om igen har jag lyssnat till Thomas Andersson Wijs tolkning av "När solen färgar juninatten", men ååå, så fin den är här! Å, vilken vacker text! Och musik! Och Sven-Erik Magnusson i din himmel .., nog minns jag när ni uppträdde på utescenen på Malåborg och ni drog skaror från när och fjärran, men det var inte med den här juninatten, utan annan musik.
Tänk, att Sven-Erik Magnussons röst .., den är verkligen one-of-a-kind .., omöjlig att inte känna igen.
Så speciell.
7 kommentarer:
Haha - Välkommen som medlem. I Dagavillklubben.
Bert Bodin: tack Bert! Du är väl sekreterare eller ordförande, kan jag tro? ,-)
Den fina texten är skriven av Torbjörn Styffe. En poet från nordvärmland. Ja om jag inte nu blandar ihop det hela. Tomas Andersson Wijh version är fin men originalet är snäppet bättre.
Förlåt, Torleif Styffe heter han. Lärare är han också.
Turtlan: tack .., det hade jag noll koll på!
Det där med syrsor... Jag har haft lite roligt åt John som är så gammal att han inte längre hör syrsor. Så i somras när några av ungarna var här och vi satt nere på bänken och tittade på solnedgången så påpekade de att - oj så mycket syrsor det är här. Jag horde inte ett dugg och trodde att de drev med mig. Sedan när vi kom upp i trädgården igen horde jag minsann en syrsa, och de kommenterade - Ja, den där hörs ju mycket, mycket mer än alla de andra där nere. Samma sak hände när ett annat gang ungar var med så det är bara att konstatera att syrsorna är på väg bort ur mitt liv också. Endast den allra högljuddaste tränger igenom numera och det dröjer väl inte så länge innan det är slut med det också.
Anna-Lena: min pappa förlorade mycket av sin hörsel - höga frekvenser i alla fall - när han var i min ålder. Och jag tänkte alltid att det måste ju vara hemskt att inte höra småfåglarna, t.ex. Men nu, när jag själv inte hör syrsorna (andra hör dem), tänker jag ju inte så mycket på det. Men jag skulle verkligen ÖNSKA att jag hörde dem. Dom är ett sånt sommarljud ,-)
Skicka en kommentar