måndag 13 augusti 2018

På stolar i köket ...


Så här satt vi i skådespelerskans kök.
Huset är stort och rött, nån har skrivit att det är en gammal lada som är ombyggd - så kanske det är -, det var i alla fall mängder med utrymme!
Och nej, det var inte på något vis elegant, men det var ..., ja, det var magiskt där inne.
Så mycket färg! Så mycket personlighet!
Så mycket glädje!

Och här sitter publiken, alltså.


Och här står hemmafrun som varje torsdag serverar sin man exakt samma maträtt - det han vill ha - jag tror att han i hennes uppsättning heter "Karl-Ottar" och medan  hon berättar om drömmen om att hitta sig själv, lagar hon mat, alldeles på riktigt.

Ibland tappar hon bort sig och glömmer replikerna, då fyller Harald i lite försynt och det känns bara helt logiskt. "Vad var det jag skulle säga nu då ....?" säger hon och så hörs Haralds mörka röst .., ja, nu ser jag ju honom, det är han som står längst till höger på bilden, liten bakom den fotograferande mannen.

Hela den första akten, den som utspelar sig i hemmet, den tilldrar sig i Evas kök.


Efter paus blir det så fortsättning en trappa upp.
Då är vi i Grekland.
Framme vid balkongen blir det en liten scen och vi får slå oss ned på blå stolar på rad och bakom oss, nästan lika stort, ja, där ser vi hur det är uppdukat på långbord med levande ljus bara sååå vackert! Det är där vi ska få grekisk buffé, efteråt.



Akt två blev kortare .., då är "Lilli" i Grekland, hon arbetar på en restaurang och har hittat tillbaka till den hon en gång var eller kände sig som, ja, hon är mer som  b e f r i a d, utan att för den skull ha kastat Karl-Ottar över bord.


Ja, men ni förstår vilken kväll detta var!
Och så buffén då .., uppdukad längs ena väggen och det var pajer och sallader (i enorma keramikfat!) och allt tillagat av Eva eller av hennes vänner och till dessert två sorters mjuka kakor.

Mycket surr och prat .., norska och svenska om vartannat och det enda ord vi verkligen hade svårt med, var "bjällerspräng", så Mia frågade norrmannen vid hennes sida. Ja, men vad betydde det?
Jo, det var när männen har en lust som inte har tillfredsställts på länge!
Ja, men det borde vi ha fattat!

Det låter kanske väl högtravande att utbrista "men tack livet att jag fick vara med om detta!", men så kändes det. Och tack till mig själv som tackade ja!
Och tack till Eva som bjöd in!

4 kommentarer:

Lena i Östersund sa...

Vilken härlig upplevelse du har fått vara med om 😍

Elisabet. sa...

Lena i Östersund: ja, det kan du tro! Och jag som hade absolut noll förväntningar!

gunnar i vaplan sa...

Den kvällen skulle jag väldigt gärna velat varit med om.
Teater och scenkonst är fantastiskt att uppleva, blir nästan alltid en magisk känsla.

Ulrika sa...

Men så underbart!!