Klockan är snart nio, men egentligen bara åtta.
Precis så tänker jag fram tills dess att det är dags att byta tillbaka till vintertid.
"Ja, men klockan är ju bara tio egentligen!" när det är frågan om att vi ska se en sen film.
Har lyssnat till "Söndagsintervjun" i P1, idag med filosofen Torbjörn Tännsjö och det ska jag säga, att det var en annorlunda människa som fick berätta om sitt liv och sina tankar.
Så här lyder programförklaringen:
Han har i decennier provocerat med tillspetsade slutsatser om liv och död. Men i och med Coronapandemin är nu de svåraste frågorna verklighet. Vad svarar Sveriges meste filosof Torbjörn Tännsjö?
Inte den inställsamma typen, kan man säga.
Programmet tog upp frågor som .. hur prioriterar man inom sjukvården?
Bör en 25-åring ha förtur till respirator, om det står mellan denne eller en 75-åring?
Om den äldre är läkare, bör hen då ha förtur om det står mellan denne eller en kassörska?
Svar: ja, menade filosofen, utan att få just den frågan, men det var själva grundtanken.
Vem behövs mest?
Och vi fick veta att en italiensk äldre patient avstått sin respirator eller syrgas eller ventilator - jag minns inte det exakta ordet - till en yngre patient. Den äldre mannen dog, men hyste väl, innan dess, hopp om att den yngre .- med hela livet framför sig - skulle få leva vidare.
Här en länk till programmet.
Idag fyller världens bästa Emma 23 år.
Tänk, vad tiden går!
Här sitter hon på balkongen i Chania - på Kreta - och skriver vykort.
Nu är det andra tider.
Grattis fina, goa, rara Emma!!
Och själv ska jag hoppa in extra i affären.
Två till åtta .., tillsammans med antingen Emma F eller Philip, vi får se vem det blir, båda är så duktiga!
Fick igår information från jobbet att på onsdag i nästa vecka blir det ändrade öppettider, från 7-21. Den första och den sista timmen är avsedd för våra äldre kunder, sjuttiplussarna.
Och så har vi börjat med ihopplockning av varor som kunderna får hämta; hemkörning endast i yttersta nödfall och om någon ur personalen kan svänga förbi på hemvägen.Ungefär så.
Ja, ja.
Måtte man klara sig undan smittan.
Ljust blå himmel ute .., pv som tänder i kaminen och nu dags för frukost.
4 kommentarer:
Den där bilden på Emma ser ut som en målning. Någon holländsk mästare som målat "Skrivande dam".
Får nyss rapport från flera av de svensk-franska fb-gruppern plus goda vänner kvar i karantänens Frankrike. Där ser man nu inte en enda äldre person (läs över 55-60) i kassorna. Alla är mellan 20-25 år. Där, uppenbarligen till skillnad från här, anses det just osolidariskt att skicka ut de äldre i främsta frontlinjen - oskyddade dessutom. I Frankrike går man tidigare i pension, i ditt yrke säkert före 60 år. Att kalla in dem in det här läget finns inte på kartan. Möjligen accepterar man äldre läkare och sjuksköterskor som precis gått i pension men det är för att det medciniska läget är så förtvivlat. De är också de som dör som flugor nu, inte minst i Italien eftersom de blir så extremt exponerade utan adekvat skyddsutrustning.
I Frankrike finns hemleverans eller åtminstone nätbeställning för hämtning. Då får man efter några dagar åka till särskilt utlämningsställe där personalen, med en själv på behörigt avstånd - lägger ner kassarna i den bagagelucka man själv öppnat och stänger. Vid hemkomsten ska samtliga varor läggas utomhus mellan 2-3 timmar innan man själv tar i dem.
I de fall hemleverans inte kan ordnas finns ett otal frivilligorganisationer och/eller grannar eller andra som har god koll på vilka som avråds från att besöka affärerna och som ser till att varorna kommer hem. I vår lilla stad har vi inga som helst problem med våra ICA-affärer, gjorde igår vår andra stora beställning och får hem allt till dörren i morgon. Bara att klicka i vilken dag man vill ha leverans! Här finns också seniortimmar precis som i Frankrike men hemleverans är det som förordas. På vissa ställen i Sverige går man också över till de skyddsåtgärder för personalen jag för flera veckor sen skickade dig som franska exempel.
Hur pratar ni sinsemellan på jobbet om det här? Finns ingen oro alls?
Bert Bodin: ja, jag tycker själv om bilden .., även om jag inte lagt in just såna tankar i det hela :)
Monet: hemleverans är inte helt enkelt; det ska ju helst inte vara att bara stuva in det i en bil vilken som och här ute på landet, där känner dom flesta sina grannar och hjälper varandra. Det har inte varit några horder av kunder som ringt in och velat hämta eller ha varorna hemkörda, dom flesta ordnar det via barn, barnbarn eller grannar.
Jag märker däremot en skillnad bland kunderna som handlar. Flera gånger i kväll trodde jag att kön var jättelång och ropade på Philip, nej, det var ju bara så att alla stod med rejält avstånd mellan varandra!
Många äldre kom just innan stängning.
Och för oss i kassan är det ungefär som vanligt, men nu har vi en stor flaska med handsprit tillgänglig. Eftersom jag ju arbetar så sällan, så vet jag inte hur det pratas om eventuell oro? Jag är inte orolig, men vill såklart inte bli sjuk. Jag är nog fatalist ut i tårna, men det är ju enklare att vara det när man har fyra år kvar till sjuttio, än när man är ung och har småbarn. Och jag har ju möjlighet att säga nej, när jag blir tillfrågad, så valet är helt och hållet mitt.
Vi får väl se hur det blir.
Jag skulle också kunna säga, precis som min 95-åriga mamma att jag har levt mitt liv. Men för egen del känner jag ansvar för att dels göra vad jag kan för att inte bli svårt sjuk och belasta vården, dels inte under inkubationstid utan symptom smitta ner andra. För det vet man nu att det sker. Jag har också definitivt ett ansvar för att se till att min man med hjärtsjukdom (flimmer bl a) inte blir sjuk. Han skulle inte klara detta. Sen är det tyvärr en mycket plågsam död med stort lidande utan sina nära omkring sig så får man välja så hellre vad som helst än detta.....
Det är därför vi personligen lever frivilligt isolerat som i övriga Europa - och världen - sedan länge. Den svenska modellen är som du vet fullkomligt obegriplig för mig och har varit hela tiden. Det är obehagligt att utsättas för detta experiment som fler och fler internationella experter också ifrågasätter. Det var därför jag undrade om det inte finns någon oro på ert jobb - nog märker man den ändå nu ute i samhället tycker jag?
Skicka en kommentar