Det l ä r ska bli upp mot tretton grader varmt i helgen, men det blir kanske inte idag i alla fall.
På promenad med harry är detta vad jag ser .., grannen tre hus bort.., hon som har låtit riva den gamla sommarstugan som en gång tillhört hennes föräldrar, nu blir det nånting helt annat.
Huset byggs i vinkel och många är vi som förundrat har följt byggets gång.
Allt började med stora - höga - stålbalkar som sattes på plats och därefter lades virket (golvet) på det hela och förmodligen blir det garage eller nåt där nertill. Det blir alltså som ett suterränghus, men enbart öppet nertill, inga rum.
Ja, ska bli spännande att se slutresultatet.
Minns jag rätt är kvinnan scenograf på någon teater.
Mitt emot det huset, på andra sidan vägen, är detta vad man ser.
Till höger om stenarna finns alltså Ecke och Britts stora tomt och gaveln som skymtar - den grå - tillhör det som för länge sedan var ett jättestort stall på godset, ja, det är ett stall nu också, men inte för sååå många hästar.
Besökte apoteket Ekorren i Getinge igår.
Överallt synts anslag som gällde förhindrande av smittspridning.
I en liten korg vid kölapps-automaten, låg frimärkssmå våtservetter, nästan omöjliga att använda.
Det slog mig, att jag så ofta tycker att apotekspersonal är himla trevliga!
Så även den här gången .., hon visade sig vara kund i affären dessutom.
Före mig i kön stod en till vårt land invandrad man och han var så besviken.
På Aoteket arbetar en kvinna - också från något sydländskt land .., kanske Syrien ? - och hon har sjalett över huvudet och är lika rar hon, men just den här gången hade hon slutat för dagen och nu hade mannen såå svårt att ta till sig informationen från expediten.
"Jag är ledsen, men hon har gått för dagen .., hon har gått hem ..", försökte kvinnan förklara.
Den medicin mannen skulle ha, den var slut och måste fås på nytt igen, nytt recept, men .., nej, han förstod inte riktigt.
Jag tänkte på när jag var 25 år och var på besök hos mamma i Sydamerika.
I Buenos Aires, i Argentina.
Nu minns jag inte vad jag skulle köpa, men jag minns tydligt hur förfärligt dum jag kände mig som inte kunde förklara tillräckligt bra och jag lovade mig själv att ha den känslan av underlägsenhet i åtanke, då, när jag sedan skulle återvända till livet bakom kassan. Detta att inte bli irriterad när - eller om - det tar tid för en kund att göra sig förstådd.
Köpte (igår alltså) bland annat en digital termometer, då vår egen stilla insomnat.
Kollade "bara för att" nu på morgonen.
Jaha.
Siffrorna visade på 36.2.
Det här är Elvis, en hund av en ras vars namn jag absolut inte kommer ihåg - har jag ens hört talas om den tidigare ? - och honom mötte jag igår nere vid havet.
Elvis är åtta år och han agerade precis som när man ska fotografera katter ., då kommer dom genast fram till kameran och man får backa och backa och backa och katten följer med!
Just så blev det med Elvis, men jag tycker att bilden blev bra ändå.
Elvis matte är mamma till kvinnan som - tillsammans med sin man - driver vandrarhemmet i Steninge och nu blev vi stående en stund och surrade om .., ja, om vad ...? Faktiskt inte en enda sekund om viruset .., kanske mest om hundar i allmänhet och om huset som är till salu längre upp längs vägen i synnerhet.
Nej, jag kunde inte svara på om det var sålt eller ...?
Kollar nu.
Jo, det finns nog kvar.
En riktigt fin lördag önskar jag er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar