Möte med mamma ...
Somnar på soffan nån gång mitt på dagen.
Jag är totalt utslagen, som hade jag blivit skjuten med pistol.
Det är väl lågtrycket, förstås.
Sover hårt.
Drömmer att jag ska hälsa på mamma.
Hon har flyttat till ett annat boende, men även det på Ejdern.
Eva-Lena, hon som var med när mamma dog och som satt alldeles tyst - bara fanns i rummet - när jag kastade mig på mammas säng och grät så hejdlöst .., hon är också med i drömmen.
På golvet står en kasse fylld med godis, förpackat i platta påsar om 2 kilo.
Surisar.
Och där är bröd och bullar.
"Det är sånt som Ann.-Gerd har handlat till dig!" säger Eva-Lena.
Jag tänker att jag inte tycker om surisar, men håller god min.
Jag tänker också att mamma är så omtänksam.
Och hon är så glad över att vi träffas.
Hon ser pigg ut. Inte alls dement.
Hon är som förr.
Sen vaknar jag.
Allt var så verkligt.
Så ofattbart verkligt.
Det tar säkert någon timme innan jag kan frigöra mig från drömmen.
Om jag nu vill frigöra mig?
Hälsade hon på mig, på riktigt?
Hon har väl inte tänkt hämta mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar