Dagarna bara susar iväg.
I morgon är det den tjugonde augusti.
Värmen fortsätter.
Och vi har fortfarande besök av Anders, Maja och lillkillen.
Att tidigt på morgonen mötas av små, knubbiga och alldeles sammetslena armar runt ens hals, det är inget annat än lycka.
Mest äldre par med solstolar.
Det påminde om solsemestrar vid Medelhavet.
Idag utflykt till Varberg för ena gänget och efter några timmar sammanstrålade vi i Träslövsläge (där Eva Grelsson i 12-årsåldern var på semester med sina föräldrar!) och åt pizza på restaurangen alldeles vid havet och en liten snabbfotad krabat sprang halvnaken i timglassand och vi fick veta av en man att man nog finge gå minst tvåhundra meter ut i havet, ja, innan vattnet når midjan.
Regnet kom innan vi testade och så åkte vi hemåt, via Siaglass i Slöinge.
Fisksoppa till middag och prat om vad som får oss på dåligt humör.
Översitteri var en sån sak.
Och jag berättade om den där tandsköterskan som behandlade mig såååå mycket annorlunda - sämre - när jag första gången kom på besök efter skilsmässan och hur ledsen och rent ut kränkt jag kände mig och ilskan när jag var klar med besöket och sa vad jag tyckte - än idag förstår jag inte var jag fick kraften ifrån -.
Ännu en dag blir sonen med familj kvar.
Det är så att hjärtat nästan går sönder av glädje.
Och på morgonen tar jag minstingen och vi går då fram till den tovade kossan som hänger i fönstret och pussar såväl den som svalan i trä (handgjord av någon människa i Kina) och sist av allt den gröna draken som hänger i vardagsrummet - den får också en puss -.
Rutiner.
Ett sätt att binda minnen.
Efter utflykten tog jag cykeln och gav mig av till Harplinge med vindruvor (dom sista, tror jag .., nu blir dom fort skämda) samt tomater till Sonja.
Hon var så glad och visade mig att hon nu tar sig fram betydligt enklare och att hon också kan ta sig ur sängen själv. Hurra!!
Tjugofem kilometer inalles, mest på lägsta växeln.
Det känns bra.
Smörjer väl några leder i benen.
Hopefully.
Så här såg det ut när vi var ute i måndags. Det är pv som hänger i badstegen.
Vilken ljuvlig dag det var.
Innan jag gör natt .., grattis igen till vännen Bente i Norge som fyller pensionär i dag! Vi har ringt och sjungit för henne och det var som alltid trevligt att språkas.
En till som fyller år Solveig i Dalarna .., född och uppvuxen i Arjeplog. Grattis till dig också, kära Solveig!
2 kommentarer:
Mysigt med lillkillen! Själv får jag nöja mig med sms-kontakt med mitt barnbarn, vi är idol-fantaster och diskuterar framträdanden och val. När livet blir normalt igen ska vi krama ifatt. Underbart för er att ni har fått så fina stranddagar tillsammans.
Du är så omtänksam och hälsar på vänner och ringer och skriver! En fantastisk egenskap. Jo, mailar gör jag väl, så jag håller kontakt. Men jag tycker allt sämre om att prata i telefon eftersom det är så pinsamt att fråga om så mycket, eller att svar godda’ yxskaft. Jag behöver se munnen på den som pratar.
Bloggblad: jag är inte heller någon telefonpraterska av rang .., har aldrig varit. Pv däremot, kan prata hur länge som helst med sina bröder och kompisen Tompe .., det tar liksom aldrig slut. Min före detta man sa att jag var helt rudis när det gällde det här med att ringa upp. Skulle jag ringa grannen Ann-Britt och höra om vi fick låna lite strösocker, gick jag rakt på sak. HAN .., småpratade lite först .,. om väder och vind och annat :)
Skicka en kommentar