onsdag 23 december 2020

Kvällen före kvällen ....


En seg dag, efter en ännu segare natt. 
Somnade vid halv tre.
Kände mig helrisig igår och inte mycket bättre idag. 
Men ändå. 

Det mesta har pv fixat. 
Janssons som jag hade tänkt göra, fick vara. 
Skinkan ska tinas upp och ugnsbakas, men det får bli i morgon. 

Vid tvåtiden ber jag pv att vi ska köra till Skallkroken så får jag ta ett dopp. 
Sånt tror han inte på - och inte många andra heller - men jag känner min egen kropp och säger att annars åker jag väl själv. Ja, eller nåt sånt. 
¨

Så vi ger oss av. 
Alldeles ensamma är vi - förutom bäste vännen Harry som förstås är med -. Han vet precis .., så när vi parkerat bilen, då sätter han full fart mot vindskyddet och betongrampen. Så glad han blir! 

Det blir jag med. 
Klär av mig snabbt och hasar mig i .., andas långsamt och går ut så pass långt att jag enkelt kan simma mot land igen. 

I det närmaste ett mirakel är det ju, detta att man inte fryser efteråt. 
Möjligen om händerna, men nu har jag alltid - säger alltid - dom underbara Lovikkavantarna som kom med posten från en Eva Eklöv i Storfors; en för mig totalt främmande människa, men instagramvän. 
Å, vilken känsla att föra in handen i vanten .., nästan en barndomskänsla! 

Tänk, att man kan bli jordad i en lovvikavante.


5 kommentarer:

Vonkis sa...

Vid första anblick trodde jag att det var snö på den första bilden!

Min pyttelilla skinka blev griljerad idag men rödbetssalladen och blanan får vänta till imorgon. Får se hur det blir med laxen.

Jag önskar dig, pv, Harry och Sigge (hoppas jag inte har missat något Djur) en riktigt fin jul.

Elisabet. sa...

Vonkis: vad är blanan? Och du fick med alla! Och jag önskar dig verkligen detsamma! ❤️

Turtlan sa...

Så snällt skicka så fina vantar! Storfors är ju våra stugtrakter. Nästan.
Krya på förkylningen nu! Badet kanske var lite läkande.

Elisabet. sa...

Turtlan: vantarna är helt ljuvliga! Och jag tror ju på den där läkande kraften. Iaf blev det inte sämre.

Vonkis sa...

Tror blana är något väldigt lokalt från ångermanland som man förr gjorde när grädden surnade lite och man inte hade råd att göra sig av med den.

Man vispar grädde med pytte lite vaniljsocker i, sedan rör man ner någon matsked messmör (efter behag) kanel och ströbröd och pudrar sedan med lite kanel. Vi brukar ha det på smörgåsrån, vörtbröd eller mjukt tunnbröd under julen.