fredag 9 april 2021

 Spridda skurar och Dagens Fönster ...


Och fredag är det. Pv har återvänt från Småland där han hjälpt till med skogsavverkning och vad därtill hör. Aningen stel rent kroppsligt och kanske mör också, men för övrigt helt okej.

Harry som troget legat intill mig under husses frånvaro, svek matte igårkväll och jag satte bordsfläkten på max och lyssnade till en podd som tog upp detta med varför så många par över sextio år skiljer sig. En psykolog intervjuades, men var så omständlig så jag spelade fram i avsnittet och somnade ifrån det hela. (Ja, vill hellre skriva "omständig"). 

Vaknar till hällregn och våldsam blåst .., ja, så var det igårkväll också, men nog det känns värre när det är mörkt ute. Aningen förkyld är jag och tung-andad. Sitter med blåspipen och tänker att den gör nytta. Minns att sjukgymnasten (ja, fysioterapeuten, om man så önskar) visade hur syreupptagningen steg markant när jag hade blåst en stund.

Tänk, igår klarade jag av Johanssonrundan och det med endast EN säger EN paus. Vilken ofattbar glädje! Det var på stenen på bilden här ovanför, som jag slog mig ner. Kollade först så där inte var någon orm .., dom börjar väl visa sig snart. 

På toppen. L y c k a. Och ingen raketpuls! 


Ibland - men inte ofta - händer det att fångade fönster kommer med alldeles vanlig post. 
Det hände för några dagar sedan. 
Var i Skåne detta är taget, kan jag inte säga - det står inte heller på kortet - men kan lika gärna vara i Simrishamn som i Ystad. 


Frimärket ser ut så här. 
Lite annorlunda. 
Måhända kan avsändaren berätta vad det är för gott?


Alltid lika intressant med olika handstilar.
"Rationell" skulle jag tänka om den här flitiga-fönsterfångarmadamen. 


Annat som gör en glad .., jo, en liten film där minstingen i Malmö nu börjar sätta samman ord. "Tack ba-pa!" säger han smajlande, medan hans mamma säger "men du sa ju tack ma-ma!" 

Nej, minsann .., det blir tack-ba-pa!" och jag ler så mungiporna möts i nacken någonstans. 
Ler gör även lillprataren. 

Nu kom solen plötsligt fram och ena ekorrmataren ramlade ner från eken igår och nu är det slagsmål om den enda som sitter kvar, men den andra ska väl på nåt sätt gå få på plats ändå. 
Ska gå ut och fylla på med solrosfrön .., pv har mattelektion i Stora Hus en bit bort och så har han kontaktat varvet i Orust. Perfekt ..., båten kommer att flyttas till en "hangar"  som visserligen inte är uppvärmd, men där kan dom (pv och hans bror) vara hur länge som helst på kvällarna och jobba.

Lyssnar till den allra mest ljuvliga musik på Spotify. 
Döm om min förvåning när den visar sig vara skriven av Emilio Ingrosso! (Ja, varför blir jag förvånad över den saken ..? Ja, säg det!)
Musikstycket heter Sensi och dök upp i en sån "Discover weekly" där musik som jag antas tycka om uppenbarar sig. Nästan som filmmusik är det ., kanske slutscenen i en italiensk film, typ "Cinema Paradiso". Ni vet, då .., när det är dags att ta fram näsduken. 

6 kommentarer:

annannan sa...

Så bra att kortet kom fram till sist! Ja, jag undrar också om det är Simrishamn eller Ystad. Lutar kanske åt Simrishamn? Men egentligen vet jag inte om det finns fler städer där det ser ut så här. Det borde väl finnas kvarter i de sydvästliga städerna också.

Jag har faktiskt aldrig ätit någon Travesseiro de Sintra, men jag slår upp recept och ser att det är fyllning av äggkräm och mald mandel. Det står att man ska använda smördeg om man bakar sådana hemma. Men ofta är sådana här portugisiska bakverk i original gjorda med en deg som är mer som filodeg, mycket frasigare och tunnare än smördeg.

Om handstilen vill jag bara säga att jag är ett offer för Skolöverstyrelsens vansinnesinitiativ på 1970/80-talet. Vid gud att jag önskar att jag hade fått lära mig skriva som generationen före mig. Framför allt på pappas sida finns det så vackra handstilar.

bettan sa...

Jag tror, ja så gott som vet, att det är Simrishamns-hus.

Elisabet. sa...

annannan: någon gång i livet hoppas jag ju få besöka Portugal och då ska jag nog försöka testa det som är på bilden. Och apropå handstil, så ser jag ju hur vackert mina systrar skriver(födda 1941, 1944), för att inte tala om min pappa (men han hade anmält sig till en kurs i välskrivning hos Hermods). Mamma - född 1921 - hade alltid bråttom (hög igenkänning), men skrev ändå ganska fint/läsligt.

bettan: då litar jag på dig! Du är ju från det hållet.

Turtlan sa...

Jag har liksom fallit för Benjamin. Tycker både om hans musik och hur han bjuder på sig själv. Ambitiös. Uppfattar inte honom vara en bortskämd kändisunge.
Tycks musikalisk och driftig.

Lyssna gärna på P3 Dokumentär som finns om honom. Jag hittade också något som heter Framgångspodden där han var med i ett avsnitt. Där pratade han om att han gillade Ennio Morriconi (stavas ungefär så) så mycket. Kanske det som inspirerat.

Jag har lyssnat mycket på hans senaste skiva och många låtar fastnar och ”snurrar” i huvudet. Sen är hans matlagningsprogram kul. Lite pratigt men bortsett det.

Så Benjamin har sålt in sig hos mig 😉
Även om man är 55+ så lyssnar jag på mycket så kallad ny svensk musik däribland han.

Hälsningar Benjis fan club 😉😉

Turtlan sa...

Men jisses så slarvigt jag läste. Det är ju Emilio som står bakom Sensi.... jag svamlade om sonen.

Tack för tipset. Nu lyssnar jag till Sensi! Vackert!!! Men varför har man inte hört något om detta förut?

Elisabet. sa...

Turtlan: det är lätt gjort ,-) Ennio Morricones musik tycker jag också om .., såååå vacker! Det är han som skrivit musiken till just Cinema Paradiso! När jag häpet lyssnade till den här Sensi .., höll jag på att ramla av stolen när jag såg att det var E.I som stod som kompositör. Googlade på hans namn och då kom det ju upp mängder med sånt som var mindre lustigt att läsa - för att inte säga hemskt - men lika vacker är musiken här, så är det ju.
Jag tycker också om hans son, precis som du.