Kväller ....
(Men han säger att han aldrig, under alla år, känt sig mer uppskattad av såväl chefer som elever, som nu. Då är det förstås roligt att arbeta.)
Tänk, vad hästlivet betyder för AP. Aldrig är hon så sprall-lycklig som i stallet eller på hästryggen! AP har blivit sin "egen" arbetsmässigt och det tror jag kommer att bli jättebra och det bekräftar bara min tes att töser som hållit på i stall och grovjobbat och lärt sig hantera stora djur, blir starka kvinnor.
Idag blev det makrill till middag. En stor en - inte som här fångad från båten - kostade h os fiskhandlaren bara tjugo kronor och den var fylld med rom! Sååå gott. Och såklart däckade jag vid tvåtiden och blev liggande halvdöd på soffan, men nu är jag pigg igen och har planterat humle vid den tredje spaljén (pv deppar återigen), medan han rensat jordgubbslandet från kirskål och maskrosor.
Eftermiddagsfika under parasollet hos Ann-Marie och friherrinnan hanns också med, då pv hjälpte A-M att såga ett hyllplan till rätt storlek. Nybakad kladdchokladkaka bjöds vi på - bakad av friherrinnan och katten Tiger har nu fått full frihet och sprang glatt omkring; säkerligen lycklig att slippa sele och lina. Vi håller tummarna att han inte blir överkörd; bilarna kör ganska fort längs kustvägen.
Läser DN och på nätet att många nu får - eller har fått - sin andra dos vaccin och nu är det släktens 70-talister som står på tur. På måndag ska jag ringa och boka tid till oss. Och nej, vi tar inte tider för någon annan - varje region får till alla sina invånare - och det är ett bra tag sedan vi fick inbjudan. Det känns ..., oroligt.
För oss som haft covid, lär första dosen bli ungefär som den andra och kan ge starka biverkningar. Hoppas inte.
Nu ska jag göra pv sällskap i soffan och titta på det tredje avsnittet av Line of Duty.
4 kommentarer:
Det har vi pratat om här hemma -att som vikarie lär man ha så mycket jobb man vill och kan dessutom fokusera på undervisningen…
Kirskålen för jag en ojämn kamp emot. Maskrosorna också förresten, men barnen menar på att det ju är lyxigt med en egen blomsteräng 😉
Jag har aldrig någonsin trivts så bra som de tre åren jag hoppade in och tog ett par dagar i veckan med de ensamkommande flyktingpojkarna. Oj, vad vi jobbade. Och jag inte ett enda omdöme behövde jag skriva, inga redogörelser för allt jag gjort (som min tidigare chef försökte tvinga på mig men inte lyckades med... jag sa öppet att hon fick ge mig sparken om hon ville, men jag tänkte inte ta undervisningtid med att skriva ner allt jag gjorde med eleverna).
Nu är jag lika glad för att ingen ringer efter mig... jag tar allt som det kommer. Efter pandemin ska jag nog inte göra någon reklam för mina "shower" heller. Har blivit lite lat.
Förresten - vad mycket ni hinner på en dag! Jag är impad.
Bloggblad: det är enbart på förmiddagarna som det hinns med nåt och rabblar man upp det man gör, kan människor inledas att tro att man är en energisk typ :)
mossfolk: jag tycker också om maskrosor, men pv som för övrigt sannerligen inte är nån pedant (tänk GARAGET!!) håller ofta på och drar upp maskrosrötter vilka sedan lämnas på gräsmattan, till min förtreet.
Skicka en kommentar