söndag 16 maj 2021

Spridda skurar ....


Åter hemma igen efter underbara dagar och kvällar i landet Uppland. 
Sååå roligt att få se döttrar och barnbarn, svärsonen förstås och hans föräldrar och inte minst lille Steven - äldsta dotterns nytillskott -. Han är en mix av border collie och golden och nåt så otroligt charmigt var det länge sedan jag hade i min närhet! 
Men vilken envis krabat! 
Han vägrar i  s t e n   att gå i koppel; han bara sätter sig ner och där sitter han. 
Det blir intressant att följa det äventyret.


Lördagen återvände vi från Roslagen till Upplands Väsby och alla tre herrar (pv, Peter och Emil) monterade en "pergola", ja, i tyg liksom .., och under tiden ordnade äldsta dottern med att göra en jätteskål med sallad .., Emma dukade och gjorde fint och jag höll koll på hundarna och plockade ur diskmaskinen. 


Så kom AP från en ridtävling och det var henne vi skulle fira.
Senast vi sågs var julen 2019 .., sen kom ju herr Corona på besök. 


Foto: Ulrika Pousette för tidningen Allt om Mat.

Nåväl, nu blev det först grillmiddag. Peter hade köpt flap-stek som skurits till lagom stora bitar och som hamnade på grillen. Inte en endaste gång har jag hört talas om denna köttdetalj och jag har aldrig någonsin ätit ett godare grillat kött!  

Tårtan hade jag gjort redan innan - en jättestor tårta! -  med färska hallon och jordgubbar och annat gott och jag hade hade STRÄNGA order att inte på något vis i världen modernisera receptet, nej, det skulle vara precis som det alltid varit! 


Jubilaren fyllde fyrtiofem i måndags, men fick presenterna nu. 
Och tjockt hår, det har såväl hon, som den äldsta och självaste mamman. Den här halskedjan med bokstavssmycket, var en av presenterna. Bokstaven symboliserar hennes syskonbarn och även bonussyskonbarn. (Emma, Emil, Elliot och Edvin).
(Och  senare på kvällen fick jag en LÅNG stunds hårborstning av henne .., det bästa jag vet!)


Vid halv nio idag söndag, tackade vi för oss. 
Vi delade upp körningen .., här är det bloggmadamen som styr, allt medan pv lyssnade till ”Gomorron världen” i P1. 


För ovanlighetens skulle valde vi att köra Nissastigen. 
Stannade till och tog lunch vid Jära vägkrog. Helt okej dagens rätt för 103 kronor (en åt lax och en annan kyckling) och gott om utrymme för matgästerna - ingen som helst trängsel -! 
Och mängder med konst på väggarna! 

Efteråt, när pv satt vid ratten, bestämde jag mig för att lära mig Sveriges tio djupaste sjöar. Det tog en stund (pv har bättre minne), men nu sitter det! Tänker fortsätta med Europas och världens djupaste sjöar .., und so weiter ., allt för att hålla hjärnan igång, nu när jag inte behöver tänka på plu-nummer.


I Smålandsstenar sprang pv in till Coop (jättefin butik!!) och köpte hundmat och själv satt jag i bilen och tänkte att det är väl ändå det här som kallas för skyfall. Bilden togs genom vindrutan. 


















Kom hem till detta. Nästan allting blommar och spireorna doftar övermåttan ljuvligt! Sigge, som fått god omvårdnad av friherrinnan, mötte oss med lite jaaamande .., fick mat på assiett och ligger nu och sover ihopkurad på sin stol i uterummet. Själv ska jag - fylld av inutivärme av all kärlek från barn och barnbarn - ta mig an ett mejl till min syster i Australien. 

Ajöken, sa fröken.

7 kommentarer:

mossfolk sa...

Men åh, de öronen!

Tio djupaste... jag tror att jag kan de tre djupaste, sedan måste jag googla.

Vonkis sa...

Låter som fina dagar tillsammans.

Tänk att det kan vara så skönt att få håret borstat av någon annan. Jag tror baske mig jag ska ta och skriva upp just det på post-covid-önskelistan.

Elisabet. sa...

mossfolk: och hans mage och nosa på! En sån personlighet är han.

Vonkis: finns inget ljuvligare för mig! Och döttrarna vet PRECIS hur man ska göra: Låååånga, hårda drag med borsten, från pannan och ner till nacken/slutet av håret.

Bloggblad sa...

Vilken fin påfyllnadshelg! Blir så sugen på att umgås.
Bilden i ösregnet är ju riktigt vacker!

Elisabet. sa...

Bloggblad: ja, det var härligt! Bor man dessutom ute på vischan och ser kanske tre personer per dag, var ju detta som att hamna i .., ja, paradiset. Inte så att vi var många, vi var max sju, men ändå! Och mellandottern som vi inte träffat på 1.5 år .., det var ju inte klokt så roligt det var!

WalkaboutSweden sa...

Nu blev jag plötsligt så himla rörd. ♥

Njuter av bilderna (och texten).

Är det konstigt att man ibland blir såååå trött på pandemin.?

Eftersom vi var på en utflykt till Skåne förra veckan så är vi nu i karantän, innan vi får/kan träffa vårt enda lilla barnbarn igen.
Kärlek är underbart - men det gör ont.

Vi pratar om hur VI ska leva vårt liv. Ska vi aldrig lämna hemmet/hemstaden för att kunna umgås med h*n ett par timmar var fjortonde dag.
Tycker att det är svåra avvägningar.

Ska vårt liv bara stå på vänt - och hur länge i så fall..?



Elisabet. sa...

Walkaboutsweden: om jag nu kunde göra hjärtan .., så vet du vad det hade stått här.