Vad vi pratade om ....
Allt möjligt.
Vi pratade om Brood-X-cikadorna som efter sjutton år under marken nu dyker upp, bland annat i Washington. Nu är det dags att föröka sig och när äggen kläcks borrar sig larverna ner i jorden på nytt och lever där under marken i ..., just det: sjutton år. År 2038 kommer dom tillbaka. (Undrar om man lever då?) Om detta berättade SR:s korrespondent Cecilia Khavar på sitt konto på instagram! Kontot heter ceciliakhavarsr).
Men vi pratade även om känslan när man kliver av ett plan som tagit en till någon by eller ö kring Medelhavet och hettan som slår emot en med sån kraft! Och all längtan efter turkosfärgade bad.
Ecke. Han har det.
Om detta att man kan se på människor om dom är begåvade eller kanske mera: har driv, diskuterades också. Jag påstod att det kan man .., vissa människor har sån utstrålning av energi och driv, ibland - ganska ofta faktiskt - även kombinerat med pondus. Under fyrtiosju år bakom kassan tror jag mig ha åtminstone en viss förmåga att urskilja ledartyper. Chefer. Ibland har jag frågat dem rakt av. Det har alltid stämt. Jag menade också att all den här energin och utstrålningen ofta syns i ögonen. Kanske också i själva kroppsspråket.
Syrgas och hur sjukhusens lager av syrgas ser ut, det hann vi också med och Spanska sjukan fick också komma på tapeten .., liksom detta med Waldorfskolorna och allt vi hört om den modellen den senaste tiden (någon har en syster vars fem barn alla gått i den skolan) .., och om själva covidsjukdomen och vad som därtill hör - jo, det också -, och om kvarnen i Särdal .., och om fiskmåsen som ligger på ett rede alldeles intill ett sommarhus och då lärde vi oss att fiskmåsar kan bli upp till trettio år gamla! (Jag googlade).
Allt som allt en härlig kväll.
Rabarberpaj avslutade pratet.
3 kommentarer:
Jag läste om 17-årscikadorna hos Annika i Washington häromdagen. Jag har aldrig förr hört talas om dem. Inte heller har jag hört talas om Solviksskolan, trots att jag gjort studiebesök på många skolor, även hos antroposoferna i Järna, och gått en kurs om Waldorf när de öppnade här i stan fö ca 40 år sedan. Jag var alldeles förskräckt över vad barnen hade fått utstå av diverse experiment och all mobbning!
P.s. Visst läser man av mycket i blicken hos andra, samt i kropsspråket.
Bloggblad: ja, vi fick veta mycket ikväll om skolans brister och om syskonbarnen som knappt hade lärt sig att räkna när dom började gymnasiet! Och tack som delar min uppfattning om blick och kroppsspråk. Jag påverkas i alla fall. Du har den blicken av energi och glädje i dig, Marianne!
Skicka en kommentar