söndag 20 juni 2021

 Allt på en gång …

Ungefär så är det väl med livet.

Det lullar på lite hit och dit, mest är det som det brukar vara - eller alltid har varit - och så får man covid och sen blir man övermodig och tror sig vara släkt med starke Adolf .., man ramlar på altanen, får en fraktur på vänster handled, blir gipsad och därefter opererad och man glömmer - eller lägger viruseländet bakom sig - och så uppenbarar sig besök av sonen med sambo och minsting och allt blir bara solsken. 

I dubbel bemärkelse. Planer går kanske inte i stöpet på grund av frakturen, men planerna blir aningen mer diffusa. Mer av en ”vi-får-väl-se-hur-det-blir-tillvaro”. 

Innan skånegänget återvänder söderut, tar vi en titt på båten. Inte bara en titt …, vi slår oss ned under kapellet och svettas ymnigt …, äter Pv:s rabarberpaj med glass och minstingen får  för första gången i sitt tvååriga liv fånga en krabba. 

Ja, nu är det kanske mest hans pappa som står för själva fångandet och minstingens mamma som håvar UPP krabban i hinken, men ändå! Såå spännande. Och stor var den också, krabban! 

Mera? 

Tidigt på morgonen åker vi (den minste, mamman och jag själv) till bageriet i Slöinge och köper nybakat bröd till frukost. Den minste får av sin farmor en kanelbulle som läggs i en brun papperspåse och hela väggen hem sitter någon och tittar längtansfullt ner mot bullen. 

Jag tänker att äventyr behöver inte alltid vara nåt märkvärdigt; det kan räcka med en bulle i papperspåse

En alldeles egen bulle. 

Och nu ..? 

Nu är här precis som vanligt. Vi har haft spontant besök av Hildas mamma Mymmel som kom med en skörd från sin kolonilott; en bukett med kattmynta, daggkåpa, stjärnflocka, bergklint  och rosa-röd stäppsalvia (bara såååå fin!), samt en planta grönkål som nu ska sättas ut i landet. 

Mymmel hade tillbringat ett par timmar på stranden, när åska och något som liknade ett skyfall drog in från Jylland och oj, vilket regn sen!

Nåja, det behövs sannerligen!  

Ungefär så är livet här i landet Halland. (Och nu dök Sigge upp också! Han har hållit sig borta i helgen, så som han ofta gör när vi har besök). 




4 kommentarer:

Turtlan sa...

Planera kan man verkligen inte. Allra minst i år. Ännu mindre om man har båt. Då planerar vädret åt oss.
Sen blev det att bestämma sig om en galla. Nej den är för mycket ”tickande bomb”. Måste ut nu.
Då stöp hela planen med vad jag/vi skulle göra på stugan. Bidra med. Inte kul när det mesta sen är gjort och det lite tolkas som vi inte gör ngt. Ja ungefär så.

Men som sagt. Det går inte styra över saker i tillvaron!

Hoppas din hand /arm läker snabbt. Du får agera halv matros annars. Deltidsanställning på skutan. Endast styrbordstilläggningar 😉😉😉

mossfolk sa...

P r e c i s så! En egen bulle i en papperspåse kan vara ett äventyr ♥
Så härligt med barnbarnsbesök!

Elisabet. sa...

Nej, det blir en ”det-blir-som-det-blir-sommar”! Den kanske blir hur fin som helst, men lite annorlunda. 🌿

Elisabet. sa...

Jag rördes nästan till tårar när jag såg hur märkvärdigt detta var, nästan att han kände sig ”stor”. Lilla vännen! ❤️