Gladast i stan ....
S o m jag har längtat få slippa gipsen; den som klämt åt och irriterat och gjort ont.
Nu är den väck.
Rar undersköterska tyckte att sömnadskonsten var utsökt och gissade rätt på vem som gjort det hela .., "ja, hon ja, hon är fenomenal!"
En hel del hann vi småprata ., att flytta långt hemifrån (allt är som bekant relativt) och detta att bryta upp och börja om. Och att tycka om att segla, även om man börjar lite väl sent kanske.
"Du har ju suturer även på ovansidan handen .., gick benet igenom huden?" frågade sköterskan.
Jag sa att det tror jag väl ändå inte, men det trodde hon.
Det tog en dryg halvtimme innan jag fick komma in i gipsrummet och bli befriad.
Under tiden beundrade jag den här skulpturen av ett kvinnohuvud. Så till synes enkel. Så vacker! Så o ä n d l i g t vacker!
Ofta vet man inte vem som är upphovsman/kvinna till ett verk, men här fanns en liten plakett och det var ju kanonbra! Konstnärens namn är Peter Mandl, född 1947 och ursprungligen från forna Tjeckoslovakien, numera boendes i Påarp.
Längs nästan hela kortsidan av väntrummet, hängde den här vackra tavlan med motiv från Stockholm.
Tänk, så enkelt med en liten lapp/upplysning vid sidan om där allt sånt står, det kan ju inte vara svårt. Dessutom är det ju så nonchalant mot konstnären, tycker jag.
Tänkte att kanske Sven Ljungberg .., men jag vet inte? Här anar man skymten av en signatur nere till höger.
Döm om min förvåning när damen en halvtimme senare åkte hem!!
Nåja, här på bilden sitter jag i ett annat väntrum, nämligen det till arbetsterapeuten.
Å, så vackert det var!! En grön fondvägg med naturmotiv (verkar vara skir bokgrönska!) och så möbler i grönt! Man blev glad.
Som så många andra i den genren (arbetsterapeuter) ja, sjukgymnaster också för den delen, visade detta sig vara en effektiv kvinna som hade fart i sig.
Vips, hade jag förevisats (och fått träna) på diverse hemska övningar, vilka ska upprepas x gånger dagligen.
"När du tycker att det är stopp, att du inte kan böja eller sträcka handen mera, så fortsätt lite till!" sa hon.
Jag har nu utsett pv till förste pt, så han håller koll på att allt verkligen blir av och om två veckor ska jag på återbesök och då ska den effektiva kvinnan mäta hur mycket jag förbättrat mig, vad gäller rörlighet. Aj, aj. Det är till detta gradskivorna i hennes bröstficka är till för.
Och i en anteckningsbok noterade hon prydligt dagens siffror.
Hon hade snygg handstil - sifferstil - och jag frågade om hon hade tyckt om teckning?
Jo, verkligen, hur kunde jag gissa det!?
Och tänk .., jag drog lite slarvigt en plastpåse över ortosen (ja, jag fick en suverän sådan!) och tog två dopp, nej, tre! Jag till och med doppade huvudet!
Detta var en sån ofattbar glädje så jag surfar ännu - flera timmar efteråt - på den vågen. Någon medaljutdelning blir det inte .., jag har slut på dem, men den som orkat läsa ända hit ner, får härmed en virtuell medalj av största storleken! (Och tänk, att det går så bra att skriva nu, utan gips!)
9 kommentarer:
Så skönt!
Peter Mandl, det namnet kände jag igen. Jo, det var han som råkade så illa ut i ett pyramidspel med konst - https://www.sydsvenskan.se/2021-04-02/160-av-hans-skulpturer-forsvann-nar-pyramidspelet-kraschade. Vilken trist historia. Men vilken fin skulptur!
Den där bokskogsbilden, jag undrar så om det är samma som finns i gymmet på hotellet jag brukar bo i Bryssel. Jag brukar trampa cykel vänd mot den!
Man kan ju säga Grattis, då.
Grattis från mig också. Förstår helt den där känslan när man gjort klart något man lite bekymrat sig för. En slags inte lugn.
annannan: tack för länken! Helt klart bör man akta sig för spel och dobbel!
Bert Bodin och Turtlan: tack! Sååå skönt att slippa gipsen och allt den ställde till med. Långt mindre ont nu!
Det måste ha varit ett rejält brott. Sömnadskonst långt upp på armen. Det är en fantastisk lättnad att få slippa gipsen. Grattis till det!
Gläds med dig!
♥
Det är ju så roligt att läsa om dina äventyr, så det är klart att jag läser klart!
Jag håller med Bloggblad! Och grattis till gipslösheten! ellem
Gunnel: ja, jag tycker också det såg långt ut, men så gjorde det helvetiskt ont också. Det är ju tredje gången jag knäcker en handled (men har varierat mig) och ALDRIG har de ens varit i närheten av den här smärtan! Huvva!
Walkaboutsweden, Bloggblad och ellem: tack snälla!
Skicka en kommentar