Elisabet

Om den är det, så får det vara så ...

Så har dagen varit. Tämligen händelselös. 

Å andra sidan, det kan ju omöjligen hända mycket alla veckans dagar och jag är tacksam för lunchen som pv bjöd på - ja, på Haverdals golfkrog - och mötet med hans efternamns-namne (men inte släkt)  herr Göransson från Värnamo. Nästa vecka är sista veckan för året, därefter blir det lång siesta för kockar och övrig personal. (Åt örtbakade sejfiléer från i fredags med citronsås, pv valde dagens rätt som var Wallenbergare, men på tok för stora för min smak!)

Några få kunder från affären skymtade jag också.

Natten mot idag blev jag allt piggare och gick i säng vid tvåtiden. Således har tröttheten översköljt mig nu när det blivit mörkt ute. Mellan varven har vi knåpat med DN:s söndagskorsord vilket inte är att leka med. Det tar sig. Nu är det bara lite nere på vänsterkanten kvar. 

Tittade på brittiska serien Vigil igår (såg ikapp), men tycker inte att den är så bra. Det tycker däremot husets herre.

Har bakat filmjölksbröd (dinkelmjöl, bikarbonat, hasselnötter, salt, solros, - och pumpafrön, filmjölk förstås och lite klippta torkade aprikoser - skippade bananerna som är med i originalreceptet -). Brödet blev bra och ska skäras i skivor i morgon när det svalnat helt och så får det ligga i frysen.

I morgon filmstudio. 

Jag har ont i halsen och känner mig aningen kymig, men vi får se .., det kan ha gått över tills dess. Badat har jag inte gjort på ett tag, så det kan i alla fall inte vara därför.