Födelsedag ....
Ja, inte för mig, men för Silvia.
Blir man någonsin "Drottning Silvia" med henne? Själv säger jag alltid "Kungen och Silvia" och även om jag finner systemet med monarki helt vansinnigt, i alla fall rent logiskt - detta att ärva ett ämbete - så har jag svårt att tänka mig en bättre drottning än just Silvia, ja, om vi nu ändå har det på det här viset. Sen kommer ju Victoria och hon blir säkert helt underbar som drottning, ja, ni hör .., så talar en i hjärtat republikan som följer alla möjliga rojalistiska sidor på instagram.
Först fick Hilda lära sig hur man byter däck på bilen (Toyotan som hon får överta) och så var det ju middag så småningom och julklappsutdelning. Edvin erbjöd sig generöst att hjälpa till med allas paketöppning och kanske blev han mest glad över monstertrucken som han fått av morfar? Kanske var det första året som tanken var att ge honom mer neutrala leksaker, typ dockor och annat, men det verkar hopplöst .., en monstertruck med stora hjul tycks vara lyckan!
Jag hade gjort paella med blåmusslor i skal, stoooora räkor och falafel-köttbullar och en massa grönsaker - såväl den här som en vegansk variant - och det blev så klart över, säkert hälften. Undrar om någon kurs i ämnet "lär dig laga lagom mycket mat" startar efter nyår?
Det var pv som körde till Haverdalsbro och hämtade gästerna vilka kom med buss och jag pratade med honom i mobilen och han sa att nu kunde jag gå ut och tända marschallerna.
Tio stycken.
"Nej, det gör jag inte, det är ju för ljust än och så många timmar brinner dom inte ..", svarade jag, men ångrade mig efter en stund och tänkte att ... ja, ja, några kan jag ju tända.
Tog på mig sandalerna .., hämtade en tändare och gick ut .., tre ynka trappsteg bara på trappstegen av granit och så låg jag på marken och vrålade rakt ut.
Ja, ja, ni behöver inte säga nånting, jag vet.
Handleder, armar och ben och annat höll, men rumpan fick sig en stjärnsmäll och det var knappt att jag kunde kravla mig upp.
Minsta oförsiktiga rörelse under kvällen .., ja, då skar det som knivar!
Julfirandet med döttrar, mågar och barnbarn seglade all världens väg.
Nu blir vi hemmavid.
Så vad gör vi?
Pv:s mobil har hastigt avlidit .., lunchekot från P1 .., mulet ute .., en röd julbegonia i fönstret ut mot eken .., och nya julhälsningar med posten. Alltid denna glädje!
Annat som gör hjärtat glatt: Edvin, fyra år i juli, som så generöst lät "Elidabätt" få flera kramar igår och som med blåmusselskal (vilka agerade mobiltelefoner) ringde ovan nämnda Elisabet och även morfar fick samtal.
Nu mot soffan och en Alvedon.
Det blir nog bra det här. Men dyr inköpt lax och fyra aluminumformar med hemlagad Janssons frestelse ., ja, det får vi nu leva på i ett par veckor.
4 kommentarer:
Men vilken rackarns otur. Tur att du inte bröt dig. Det går så himla fort när man halkar. Man hinner inte tänka innan man ligger där. Hoppas att Ni får en bra jul trots allt.
Men stackars, nog har du väl en himla otur. Hoppas att smärtorna ger med sig snabbt.
Jag kan förstå att det är fel med ärvda titlar men jag gillar ju att titta på vackra kläder och Viktoria är som gjord för sitt jobb. Jag är dubbel där, men Sverige vore tristare utan kungahus.
Otur! Jag gjorde också en rejäl vurpa för nån månad sen när snön lagt sig över en isfrusen vattenpöl på gräsmattan jag genade över. Jag slog i bakhuvudet så det small. Fick hjälp av en granne att ta mig upp. Hade rejält ont en dryg timme men sen gick det över. Var mest glad över att den nya höftleden höll och alla andra ben och armar förstås. Tänk så fort det kan gå! Hoppas det går över snart för dig. ellem
Marianne, Gunnel och ellem: det är inte otur, det är rent slarv. Jag går ju ofta i sandaler, tänkte att jag skulle ju bara tända några stycken och det var minimalt med snö och tänkte också att tre - egentligen två trappsteg - inte skulle vara några problem. Jag t.om t ä n k t e på att det kunde vara halt, men jag bara flög iväg.
Skicka en kommentar