In i dimman ....
Några timmars solsken blev det, men dessförinnan och efteråt såg det ut så här. Så vackert ändå! Vi var nere vid havet i någon timmes tid och det var så vilsamt och fridfullt.
Det visade sig vara rejält lågt vattenstånd idag och Harry tycktes så förvånad när matte gick långt ut i det som annars ligger under vatten.
"Kom du .., kom får du se!" sa jag, men han föredrog att stå på land.
Vackert, tycker jag.
Så var det dags att gå hem och då tog vi vägen genom skogen, med bäcken på vår vänstra sida och långt där framme skymtar Ecke och Britts hus, men nu från andra hållet än det vi är vana att se.
Efteråt, när vi var hemma. slog jag mig ned i trädgårdsstolen och bara tänkte att det här blev en sån fin dag. Och snart kommer pv hem. Han har jullov och jag känner ingen större stress .., det klarar jag för övrigt knappt av numera.
Tidigare idag chattade jag lite på instgram med Hussein som arbetar i affären i Haverdal.
Han hade lagt ut en låt med persisk text och jag frågade om det handlade om kärlek?
Jo, det gjorde det.
Och han skrev att en dag utan musik, det blev ingen riktig dag.
Det är nästan så för mig också.
2 kommentarer:
Så vackra bilder! Märkliga mönster och naturfenomen.
Jag blev lite nostalgisk - jag var helt med på att inte ha kvar vår ”husvagnsbåt”, men den lilla nya är så öppen, inget krypin att lasta in filtar och kuddar, inget bord att duka upp matsäcken på och inga bänkar att sträcka ut sig på ...
Bloggblad: ja, det är ju trevligaste av allt, att när man kommer fram .., detta att laga mat och duka och sitta och titta på världen runt om ..., helst i någon inte alltför överbefolkad hamn.
Skicka en kommentar