Samtalet ....
Igår var det äntligen dags. Efter att ha missat ett inbokat besök på vårdcentralen där hon bor, skulle så min äldsta syster - mer eller mindre under protest - få komma till läkare och bli undersökt. S o m jag, hennes andra syster, hennes dotter och dotterdotter har gullbett att hon skulle göra detta och till sist gav hon väl upp.
"Ja, vad kan dom göra ..?" har hon sagt och jag har kontrat med att hon ju själv arbetat som sjuksköterska och därmed inom vården .., nog vet hon väl ändå att ibland kan man behöva vård, eller i alla fall bli undersökt.
Nu hade jag pv:s moster Sonjas senaste läkarbesök i minnet; det som tog 1 minut och sen var det tack och hej. Det gjorde mig så vansinnigt upprörd, så det var inte klokt. Sååå nonchalant bemötande av en patient! Nu har Sonja dessutom givit upp .., hon orkar inte be om hjälp hos vårdcentralen igen, utan säger sig få leva med sin olidliga värk. (Själv har jag föreslagit henne att byta vårdcentral).
Med detta i minnet, sa jag till pv att jag kommer att ringa till den vårdcentral som min syster ska komma till. (Det finns bara en, så det var enkelt att hitta numret). Ringde upp, klickade på "medicinsk rådgivning" och blev uppringd tjugo minuter senare.
Så beskrev jag mitt ärende: att min syster hade tid där klockan halv två och att jag var så orolig att hon, inför läkaren, skulle bagatellisera sina åkommor (sååå typiskt henne, så typiskt gamla sjuksköterskor, skulle jag vilja påstå) och tänk, om den läkaren då skulle vara av samma sort som den Sonja mötte, som tar sig en minuts titt och så tack och adjö.
Sköterskan menade att man inte kan tro sig ska komma till en vårdcentral och få en hel drös med prover tagna, bara så där hur som helst .., och jag sa att det förstår jag också, men jag skulle ändå ÖNSKA att hon framförde en hälsning till läkaren om hur oroliga vi är. Och jag sa också att jag såklart begriper att hon - sköterskan - inte ens kan säga om min syster verkligen h a d e en tid igår, men jag visste ju att så var det.
Hur gick det?
Jo, barnbarnet N (38 år) gjorde sin mormor sällskap till Vårdcentralen och meddelade att "massor med prover togs" och jag kände mig så glad efteråt. Nu får vi se vad detta visar.
Tror minsann att jag ska skicka ett vykort och tacka läkaren i fråga.
9 kommentarer:
Det är som ett lotteri, det här vilken läkare man hamnar hos. Den läkare som jag hamnade hos på vår lokala vårdcentral har jag absolut inget vänligt alls att säga om. Efter alldeles för lång tid, när alla runt omkring mig inklusive diverse vårdpersonal verkligen försökt övertala mig att byta vårdcentral, tog jag tag i att logga in på 1177 och klicka in på en i närliggande kommun… och hamnade hos en u n de r b a r läkare! Hon var påläst och insatt, kände inte bara till diagnosen utan kände även till kardiologen jag träffat. Hon lyssnade på vad jag sa (så viktigt!) och innan hon nu gick på semester ringde hon för att stämma av läget. En milsvid skillnad!
"Sköterskan menade att man inte kan tro sig ska komma till en vårdcentral och få en hel drös med prover tagna, bara så där hur som helst ..."
Så oerhört trist bemötande en del har. Man blir så ledsen av attityden.
mossfolk: ja, det är sannerligen ett lotteri. Jag kom ju till himmelriket när jag fick Pia Jidenheim, en kvinna i min ålder nästan, som verkligen TOG SIG TID. Lyssnade. Ringde upp. Å andra sidan var det hon som prompt skulle ha mig till hjärtakuten .., men det var ju kanske det allra bästa som hände.
Mian: Precis vad jag tyckte!
Jag har problem med en fot som svullnar och ömmar när jag går. Efter 1 månads problem kontaktade jag vårdcentralen och fick tid 1 månad senare! Sköterskan sa att det var den första lediga tid som fanns och bokade in mig hos en äldre läkare som skulle förstå mitt problem...
Då jag väntat i 30 min utan att ha blivit inkallad frågade jag i receptionen hur länge det skulle dröja och fick veta att "min" läkare var sjukanmäld!
Blev efter ytterligare 30 min inkallad till en ointresserad och stressad jourläkare som sa att jag skulle skaffa bredare skor!! Har fortfarande 3 månader senare samma smärta vid promenader trots bredare skor...
Så visst är bemötandet och läkarens intresse för patientens problem viktigt! / Carin
Suck!
Jag skulle kunna skriva en bok.
Om trist bemötande.
Nu är jag inskriven på en vårdcentral här, dit vi har flyttat.
Så får jag se hur bemötandet är på just denna. Håller tummarna.
Att ha med sig en anhörig tycker jag låter som en mycket bra idé, särskilt när det gäller äldre personer. Ibland fallerar hörsel, ibland minnet...
Plus att de själva ofta negligerar sina problem när de pratar med läkaren.
Säger bara instämmer vad ni skriver trots jag är i branschen. Det kan vara ett lotteri! Som personal ser man det negativa i alla dessa hyrläkare. Det blir aldrig detsamma. Men jag ser ju också från andra sidan den orimliga arbetsmängd man har på en vårdcentral. För lite tid avsatt för besök. Finns inte tid att läsa på och gå igenom.
Jag tänker att det som ställer till är att läkaren och patienten är inte alltid på samma våglängd. Patientens förväntningar på besöket och vad läkaren bedömer. Där gäller det att komma på samma våglängd.
Numera har vi ju konkurrenten Dr Google. Patienter kommer med ”en lista” på vad de vill ha utfört för det har jag läst på nätet. Eller hur saker ska behandlas.
Sen tycker jag att sjuksköterskan som svarade uttryckte sig lite dumt. Man kan svara lite mer diplomatiskt. Tex att vi får se vad besöket utmynnar i… vara lite mer neutral. Sen har vi detta med sekretessen och vad man både får och kan säga.
Att vara oartig är aldrig ok! Att bemöta dåligt är aldrig ok. Men det är tufft i vården nu. Många blev slitna av pandemin. Nästa vecka jobbar tex 4-5 läkare på ”min vårdcentral ” som har ca 20 000 listade patienter…. Då är det tufft. Det finns inte vikarier få tag i. Hyrläkarna vill också ha semester.
Men ge inte upp. Byt vårdcentral. Kontakta politiker. Klaga om det behövs. Hur det än är så hjälper det oss i vården för många av oss blir inte hörda. Politikerna lyssnar mer på sina väljare…
Å nu har den här sjuksköterskan semester :-)
Carin: själv har jag haft världens tur med läkarbesök, men jag har varit med när mamma - då Alzheimerpatient - bemöttes under all kritik av läkaren på akuten! Precis som Sonja med sitt 1-minutsbesök och värre än så, på ett rehabboende, men det har jag lovat att inte berätta för hon är död. Lycka till med din fot!
Walkaboutsweden: man kan ju undra hur det fungerar i andra länder? Har vi ställt till det så eländigt så att läkarna inte hinner med alls? Och sen är det väl detta att arbeta på en vårdcentral är kanske inte vad unga läkare drömmer om. Hoppas att det blir bra dit där du kommer, den dagen du behöver hjälp!
Turtlan: man kan ju i sitt stilla sinne fundera över hur sjukvården är uppbyggd? Vi hade ju stafettläkare i Malå och det var (är säkert ännu) inte klokt vad dom tjänade pengar på att arbeta där. Måste kännas hemskt för ordinare läkare/personal som troget jobbar på och så kommer det hyrläkare med betydligt högre lön. Om det nu är så numera?
Njut av din semester Annica!
Skicka en kommentar