Elisabet

Spridda skurar från en resa ....

Man kan lära sig så mycket på en resa, ja, inte visste jag att dom här frukterna som dinglade i trädet intill vägen där jag rastade Harry, var frukter av gullregn! 

Det slog mig när jag såg dem, att dom liknade "algorovo-frukterna", dom som växte hos mamma i Argentina ., minns jag rätt kunde man torka dem (frukterna) och använda dem malda till någon slags mjöl. (Det kan också hända att jag minns fel). 

Granne till sonen med familj är en rejält äldre, vithårig kvinna. Hennes hus är jättestort och tomten likaså och där vimlar av blommor! Brevlådan däremot, är helt vanlig. 

Mera grönt från promenaden med Harry. 

Lönn-näsor. 

Och stockrosor i mängder mot gatan till!

Utanför pv:s kompis hus i Limhamn .., upptäckte jag dom här vansinnigt annorlunda träden!

Som parasoller är dom ju!

Katalpha .., står det när jag googlar dem. 

Eller Katalpa. 

Malmö Central, spår 4A. 

Perfekt att slippa åka rulltrappa, utan kunna ta hissen ned till rätta spåret med Harry. 

Vi hade tur och fick plats i "mellanvagnen", den där man sitter längs väggen och mot varandra, samt trängs med lycracyklister, svindyra cyklar, barnvagnar och stora resväskor och där var jag själv med Harry och där var också en ung man som, även han, hade en hund med sig; en väluppfostrad spets som låg stilla hela tiden. 

Det gjorde för övrigt Harry också. 

Mannen i dom gröna byxorna hade en t-shirt med en bild av Ricky Bruch, trodde jag. 

Nej! Det visade sig ju vara Cornelis Wreesvijk!

Ytterligare en liten hund dök upp och den viftade på svansen precis hela tiden! Här står den och vill väl förmodligen ha lite godis av sin matte. 

Mitt emot mig satt en man med bara några få år kvar till pensionen. Han klev på med sin cykel i Lund och skulle nu åka tåg till Laholm och därefter cykla 11 mil hem igen (via Eslöv). Vi pratade lite ., mest om vindar och han sa att sidovindar var det allra värsta, ja, om man är cyklist, alltså.  

Han berättade att har man planer på att ta tåget till Simrishamn för att cykla på Österlen, bör man tänka om. Åtminstone sommartid. 

”Det känns som om sjutusen cyklister ska med tågen just där!” sa mannen,  som för övrigt var uppväxt i Gävle. 

Dom två på vänster sida med cyklar, hade rejäl packning med sig och kvinnan pratade i sin mobil nästan hela tiden. Och så kalasade dom på chips och tycktes glada och förnöjsamma. 

Från Ängelholm (där bilden togs, om jag minns rätt), blev det krångel med tåget. Eller: inte med tåget, men någon obehörig människa hade setts promenera på spåret och i stället för att köra 180 km/h, fick tåget köra 30 km/h! Enbart att ta oss genom tunneln på Hallandsåsen kändes som en evighetsresa!

Nåväl, vi kom ju hem ändå. 

Vid stationen stod den rara friherrinnan och väntade på att skjutsa Harry och mig till Skallkroken, där vi lämnat bilen innan vi seglade iväg. Jag kan säga så här: i ett tidigare liv garanterar jag att friherrinnan varit racerförare och bakom ratten kommer verkligen hennes heta temperament fram! 

Nåde den som kör för sakta .., !

Bäst ändå är ju att ha fått vardagsliv tillsammans med barn och barnbarn och en underbart rar svärdotter och hennes föräldrar! Igår anslöt mina barns pappa (snäll och rar även han) och ägnade hela dagen åt att hjälpa sonen med det som krånglade i renoveringen och jag beundrar verkligen deras tåga. 

Och så minstingen då! 

Han som vägrade att bada i poolen för ett par veckor sedan .., han dyker nu från kanten och dyker under vattnet ner mot botten och tror sig kunna simma utan puffar på armarna! Vilken utveckling! 

Igår när han lekte med sin farfar i polen, råkade han upptäcka mig. 

"Heeej farmor!" sa han så mjukt och fint.

Nu ska jag ta upp tvätt ur maskinen och ta in alla blommor som fått stå ute i skuggan av växthuset, då, när vi varit borta. Skönt att vara hemma. Och halleluja för bordsfläktar. 

Ps. Vilket sommarprat idag, av den unga kvinnan från Ukraina!! Gick rakt in i hjärtat! Ds.