lördag 13 augusti 2022

Bönhörd ...


Två dagar i Skåne och jag får exakt samma känsla som när vi i maj 1993 kom körande längs E65:an och närmade oss Ystad ., det var som om jag hamnat utomlands! 

Inom loppet av några sekunder bara , hade detta vårt sydligaste landskap skuttat rakt in i mitt hjärta! 

Det var knappt jag trodde mina ögon! Och jag minns när AP och jag själv - det var året innan - besökte Lyme Regis i sydvästra England och jag då tänkte att .., OM jag någonsin får leva om mitt liv, då vill jag bo i ett landskap som är så böljande, så  varmt och så vackert! 

Jag minns en gammal kyrka och gärdesgårdar av sten och tanken att man en gång skulle få bo just så, den fanns där som en hägring. Nästan omöjlig att nå. Då bodde vi ännu i Malå. 

Allt det tänkte jag på tidigt i morse när jag gick ut med Harry, ja, vi var då hos sonen med familj. Inte en människa syntes till och det var nånting så ofattbart vackert ute! 

Hundrastar-ängen är  e n o r m  och där vimlar av vildmorot i olika stadier av sin livscykel. Sååå vackra! Doftar ljuvligt! 

Och där var röllekor och allehanda sorters gräs vilka nådde mig till höften och jag tänkte på fästingar och annat elände - eller egentligen bara på fästingarna - allt medan svalorna flög över ängen i jakt på frukost.

Och jag såg män och kvinnor cykla iväg motLimhamn till - kanske på väg till sina jobb - och där var flera joggare och där var också en man som körde på rullskidor i väldig hastighet. 

För övrigt: intet.

Igår körde vi till Ystad, då vi var bjudna på lunch hos exet och hans fru Karin. Det var sonen med familj, hans svärföräldrar och så pv och jag själv. Oj, så trevligt det var! 

Såå mycket skratt och prat och sååå mycket god mat .., och där var en liten niodagarskrabat som hamnade i den ena famnen efter den andra och en treåring som inte ville få en sticka i foten och som gärna satte sig i knät på den som fanns tillgänglig. 

Efteråt, när vi körde hem, stannade vi till i Mossbystrand och tog ett klockan-sju-på-kvällen-dopp. 

Hur många hundra gånger badade jag inte där ...? Hur många gånger skjutsade jag inte dit Emil och Emma när dom var på besök .., och hur många gånger lyssnade jag inte till "Under ytan" av Uno Svenningsson, just längs den vägen?

(Ja, nu blir det så här konstigt igen när jag lägger in bilderna ..., å, Gud, giv mig en ny laptop, eller ställ detta till rätta!)

Vi var fyra som tog oss ett dopp. 

Eller var vi kanske fem? 

När vi kom "hem", hade vi sand precis överallt .., i badbyxor, i min baddräkt och på fötterna!

Och jag tänkte att tänk, om vi på ålderns senvinter finge bo i Ystad!

Idag hemåt. Men först en stund med en liten krabat i ens knä .., allt medan hans storebror bjöd mig på tomatsoppa och annan hittepå-mat .., och jag kunde konstatera att den yngste nu följer en med blicken och oj, så go han är och så söt han har blivit! 

Och varför blir jag så varm i hjärtat när jag ser hans mörka hår? Ja, säg det. 

Vi åkte hemåt via Ikea i Svågertorp .., jag köpte en flaska lingondricka utanför kassalinjen och hela vägen hem lyssnade vi till Dagens Sommarpratare, som sannerligen fick tiden att gå fort. Det minsta man kan säga om honom, är att han var politiskt korrekt, men underhållande var han. Och inte tycktes han ha haft en förfärlig barndom heller.  Ungefär så. 



2 kommentarer:

Gunnel sa...

Du måste få beröm, du skriver så levande och intressant om tankar och händelser i vardag och helg. En förmåga du kan vara stolt över.

Elisabet. sa...

Gunnel: men oj, så vänliga ord!