En annorlunda lördag ...
Mår jättedåligt när jag en timme senare kliver upp .., jag är yr och det dånar i huvudet av tinnitusen, den som nu låter mer som en ostämd orkester. Mår illa. Är tacksam för trappans ledstång.
Harry får rasta sig själv i slänten. Själv ligger jag på soffan Ektorp. Pv ringer och berättar om natten i våningssäng. Han och hans bror delade på den nedre slafen och ovanför låg mannen som heter Anders, men kallas för "Fladd". Nu stundade frukost och besök i den lilla butiken .., blåbärssoppa skulle inhandlas och lite annat. Skidorna testas. Kanske vallas om?
Senare på dagen:
Jag tittar på skidåkning och ser Ebba Andersson ta VM-guld och Frida Karlsson blir bronsmedaljör, med en norska som kniper silvret! Linn Svahn tar fjärdeplatsen. Värmer en kanelbulle i mikron och tar ett glas mjölk till. Onyttigt, ja, jag vet .,. men vilken medicin! Trygghetsmedicin! Eller kanske var det glädjen över guldet, eller måhända både-och .., men efter ett par timmar mår jag bra.
Inget sus i mitt vänstra öra! Orkestern har tystnat. Dirigenten tackat för sig.
Vilken oändlig lycka!
Pv ringer igen. Undrar över hälsoläget.
Och sonen ringer .., kan vi möjligen vara barnbarnsvakt nästa lördag och jag säger "ja, mer än gärna!" Hur glad blir man inte! Senare under dagen kommer bilder som visar fyraåringen (ja, om knappt en månad blir han fyra) hos frisören och helt plötsligt förvandlas lillkillen till en sjuåring! Han är lång för sin ålder, men nu blev han ju ännu äldre!! Spännande förstås med frisörbesök. Och fin blev han!
Pratar med I i Falun.
Det är sannerligen ingen dans på rosor att bli gammal och känna sig värdelös och glömma koden till Nordeakortet (som spärras efter det tredje misslyckade försöket) och inte kunna betala när man är på Ica och har storhandlat och andra människor står i kön och väntar på sin tur ..., och den nya hörapparaten är krånglig att förstå sig på och maken är död sedan åtta år tillbaka, men grannen - hon den rara kvinnan som är i mitten av de sextio och har åkt Öppet Spår - är så omtänksam och har spettat loss isen från gårdsuppfarten, så där så I inte ska halka. Sånt värmer förstås.
Ringer till min syster i Skåne. Hon är lika glad som jag själv över VM-vinsten och jag tänker att det är inte klokt så jag tycker om henne! Alltid dagliga samtal och alltid säger hon "tack som ringde, det var så trevligt!"
För övrigt .., så har solen flödat precis hela dagen, men vinden är iskall.
Just nu eldas det i kaminen .., jag ska ta mig an DN, tända några ljus och förbereda för morgondagen.
Pv har startnummer 7118 och kör i röd dräkt; han ser ut som en tomtegubbe.
Kanske - men bara kanske - ska jag köra till Solhaga och köpa mig extragoda nöt-och-fruktfrallor till söndagsfrukosten.
7 kommentarer:
PS Det ble norsk sølv på 30 km kvinner .Frida Karlsson tok bronse !
Bente igen: ja, nu ser jag .., jag hade Frida på silverplats! Ja, det gäller att försöka klå norskorna med alla medel, även felskrivningar ,-)
Tinnitus - inte kul. Har haft det sedan mitten 90-talet. Man lär sig till viss del att strunta i det, men de senaste månaderna har det blivit värre. Ett ständigt, lite skrovligt högfrekvent tjut i vänster öra.
Ebba Andersson, vilken tjej. Du ska också få beröm som skriver så ledigt och trevligt om vardagens glädjeämnen och vedermödor.
Bert Bodin: å, din stackare, även om du inte vill benämnas så! Ljudet stegrades och jag trodde att jag skulle bli galen. Som ett ständigt eko inne i huvudet! Hemifrån-Ingela skrev att ju sämre hörseln blir, desto högre hörs tinnitusen. Huuuuuu!
Gunnel: ja, visst är hon makalös! Vilken sisu! (Och tack för vänliga ord!)
Skicka en kommentar